Tina & jag innan vi lastat ur Englah & GKV's Indian Suleima Lovisedalsritten 2013
Min dagbok
9 Mars 2015
Gamgee börjar bli stor nu och får klara sig utan mamma Glorih i framtiden, Glorih går nu med Scarlett som även hon separerats från sitt föl Sabih. Detta flyttande av hästar och ständiga inskränkande av hästarnas möjlighet till egna val fick mig att associera till en anstalt, kanske är det så att jag driver en anstalt för hästar? Vilken hemsk tanke.
Mina interner här blir anvisade en rastgård och en cell till natten, de får gå ut kl. 6 på morgonen och in på kvällen och sedan släcks ljuset.
De hästar som har sin egen cell på natten kan nog liknas vid att de fått en isoleringscell, ingen cellkompis där inte.
Det är bäddat och maten och drickat är serverad i cellen, grannen syns och hörs genom gallret så helt isolerade är hästarna inte.
Hästarna som är ute i sin rastgård dygnet runt lever friare, får leta upp sin egen sovplats och äta och dricka som de vill.
Men hierarkin i rastgården är hård och det finns ingen möjlighet att välja sina kompisar.
Att komma ny kan vara riktigt jobbigt, särskilt de som placeras i samma rastgård som Dijanah.
Hon har varit här länge och de som inte visar henne respekt får stryk, hon har makten över mat, vatten och ligghall.
Det har förekommit att hästar inte mentalt klarat pressen i Dijanahs flock eller fått skador och behövts flyttas till annan rastgård.
Galadriel är en annan veteran, högt upp i hierarkin men med värdigt och omhändertagande sinne, hon tar hand om de unga.
Många av internerna här kommer från andra anstalter, en del lämnar för att flytta till en annan anstalt.
Indian Myth åkte i fredags med en "fångtransport" till ett arbetsläger i Smara, Elin Gränsgärd skall rida in honom.
Ibland får internerna åka på olika former av utlykter, som igår när Suleima var på kombinerad utflykt och träning.
Vi var på Denan och tog en tur i backarna och därefter deltog vi i WE -träning.
Det var andra gången Suleima och jag deltog i WE-träning, Suleima som är rädd för det mesta är riktigt duktig.
Hon går över bron och rundar tunnor, men utmaningar som ko och grind har vi inte mött ännu.
Jag insåg att jag måste jobba med galoppen, det vore säkrare om den fungerade utan bocksprång.
Nu skall Danilovah få lämna rastgården för en ridtur ute i det fina vädret.
*** Ingela
1 December 2014
I början av Juni tog blixten dator, modem och skrivare, det blev till att köpa ny dator och installera en gammal skrivare.
Den nya datorn ville inte kommunicera med denna hemsida så jag kunde helt enkelt inte uppdatera hemsidan.
I höstas tömdes den nya datorn på allt innehåll över en natt, lite skrämmande och jag fattar inte hur det kunde bli så.
Jag är hopplös på datorer men Rolle har hjäpt mig att installera om det som gick att rädda och nu har jag kontakt med hemsidan igen.
Suleimas distanssäsong har gått bra, vi avslutade med Lovisedalsritten där hon gick som en dröm.
GKV Pounds Of Fun (Fanny) har jag kört till Anna Schuber i Mora, Anna skall tävla henne i distans med sikte på landslaget.
Englah bor nu i Märsta, hon är utlånad till Josefine Englund och tränas i hoppning och dressyr.
Jag är så glad över samarbetet med Anna och Josefine som jag vet kommer att ge mina hästar det bästa.
Indian Myth kastrerades för en vecka sedan och jag hoppas att det gör det lättare att hitta en ny ägare till honom.
Det har blivit dagliga promenader med honom för att hålla svullnaden nere, han tycker att det är så roligt.
Mythhar även varit med när vi plockat plockat svamp vilket gick jättebra tills han fick tag i svamppåsen och slet sönder den.
Stallet har fått två nya invånare, kattungarna Toppen och Truls, de är också med och plockar svamp men låter svamppåsen vara.
*** Ingela
29 Maj 2014
I dag är det en månad sedan Sabih föddes, jag är verkligen glad och nöjd med honom.
Martini födde ett stoföl 3 veckor för tidigt och trots intensivvård på Ultuna klarade sig fölet inte, så hemskt och sorgligt.
Jag och suleima har varit ute på Rimboritten och Torsåkersritten, Rimbo i kyla och regn och Torsåker i högsommarvärme.
Det har gått bra och Suleima hade inget problem med varken regn eller värme.
På båda ritterna har jag ridit med Easy Boots och det har gått över förväntan, ett spänne som gick upp är den enda incidenten.
Suleima väcker uppmärksamhet och jag får många kommentarer om hur vacker hon är, jag är så stolt över min häst.
Det är synd att Gunni som fött upp henne inte lever längre, hon hade varit så glad för att det går bra.
Som uppfödare vill man ju verkligen att ens uppfödning kommer till sin rätt och blir uppskattad.
Alla hästar är nu på bete utan Scarlett & Sabih som är inne på natten.
Det går bra för Indianen i England och han är populär, det känns bra, men han är saknad.
Fanny var full i spolmask och efter två omgångar med maskmedel är hon nu ren på träckprov, enligt veterinär är hon för gammal för att ha spolmask men det vet hon nog inte.
*** Ingela
25 Mars 2014
Ogräset håller på att ta över mitt jordgubbsland och just nu skulle jag behöva hjälp för att vräka all oönskad växtlighet.
I ren desperation gräver jag nu upp hela landet och separerar jordgubbsplantor, ogräs och jord, ett digert arbete.
Planen är att plantera om hela jordgubbslandet, utan ogräs, förmodligen för optimistiskt.
Vädret är vackert och fåglarna kvittrar så vad gör det med en trött rygg och leriga gummistövlar.
Nu till det väsentliga i livet, de underbara hästarna.
Indianen kom hem från sin fodervärd i januari, härligt att få umgås med honom igen men han stannade inte länge.
Den 3 mars åkte jag och Indianen till Roslagsstoppet där vi mötte upp Håkans Hästtransporter, Indianen klev snällt upp på den stora lastbilen för att starta färden tillbaka till England.
Det var med stor sorg jag lämnade honom, förmodligen kommer jag att ångra mig för resten av mitt liv, vad har jag gjort?
Allt gick bra och Indianen var tillbaka hos sina uppfödare den 5 mars, han är saknad här men han får fler möjligheter där.
Det var 6 år sedan han kom till oss, bara 8 månader gammal, det har hänt mycket sedan dess.
Vi har som tur är några små indianer kvar här och förhoppningsvis blir det ett gäng i England.
I början av mars började Martini fylla ut juvret, inte bra då hon beräknas föla i den 3 maj.
Det gick så långt att hon hade sprängfyllt juver och vaxproppar, jag var så ledsen och övertygad om att hon skulle kasta.
Jag har hunnit planera var fölet skall begravas och vad jag skall plantera för äppelträd vid graven.
Men nu har juvret gått tillbaka en aning, det sparkar fortfarande i magen och jag hoppas på ett mirakel.
Fanny är hemma igen, lite tunn efter att fölet blivit avvant men hon är såå fin.
Tyvärr visar hon hälta på böjt spår så istället för att börja med inridningen blir det att åka till veterinärklinik.
Ingela
27 December
Den 14 December var det två år sedan Gomir fick avlivas akut, två långa år av saknad, jag vill att han skall finnas här.
En underbarare hingst får man leta efter, jag är glad för alla dessa år vi fick med honom men det gör så ont att han inte finns mer.
Två gånger hann jag rida med mina broddade Easyboots, sen försvann den lilla snön och isen som fanns.
Ingen är gladare än jag för att det är barmark men jag hade velat testa bootsen ordentligt.
Jag har ju önskat mig en snöfri vinter med plusgrader och så här långt ser det bra ut.
Lite väl mycket blåst och regn men man kan ju inte få allt.
Suleima och jag har varit ute på långturer trots blåst och regn, underlaget på grusvägarna är toppen för en barfota häst.
Med regnkläder utanpå thermokläder håller jag mig varm och någolunda torr när det regnar, vindtätt blir det också.
Vår längsta runda har varit på 24 km, det går inte så fort men Suleima bjuder hela tiden framåt utan att ligga på.
Hon har väldigt lätt för sig med sina långa vägvinnande rörelser, hon är så mjuk att sitta på i alla gångarter, härligt.
** Ingela
10 December
Mina Easyboots kom idag, broddade och klara, tusen tack Eva Rubin för din utmärkta service.
Givetvis tog jag och Suleima en provtur direkt, bootsen funkade jättebra så här långt.
Vi mötte två älgar i skogen, både jag och Suleima blev rätt överraskade.
Jag är nöjd med Suleima som blev rädd men inte gjorde en ansats att dra trots en puls på över 200.
Tyvärr var älgarna inte lika rädda utan verkade se oss som ett trevligt sällskap.
De hängde liksom med oss på avstånd en stund innan de tröttnade, vi var inte lika nöjda med sällskapet.
Jag fick erfara att thermokläder inte är vattentäta, vinter och duggregn blir blött och kallt.
Tur att vi har braskamin att värma sig framför efter en tur i naturen.
*** Ingela
8 December
Snö och kyla, inte mitt favoritväder men det går att ha kul ändå.
I dag har jag och Tina varit i Rånäs och löshoppat med Suleima & Wish, riktigt roligt.
Ingen av dem har varit på löshoppning förut men det gick över förväntan, de fattade snabbt och hoppade bra, inte ett endaste stopp.
Araber har så lätt för sig och jag är riktigt stolt över att få ha dessa fina hästar.
Den övriga träningen går bra, Meadley är broddad och tar sig fram över allt.
Suleima är en stjärna och hon är samarbetsvillig och ambitiös, jag har beställt Easyboots med brodd till henne.
Hon och Englah går fortfarande barfota, det går bra förutom där det är isigt.
När Meadley åker kommer jag få mer tid för Englah, jag har dåligt samvete för att jag inte hinner med henne.
*** Ingela
13 November 2013
Dagens dikeshopp med Meadley resulterade i blandade resultat, ett djupt dike med branta kanter och rinnande vatten hoppade han galant.
Jag kände att han började få kläm på att hoppa och att han är lite modig.
Men senare ett inte lika djupt dike och inget vatten, han hoppar inte utan står på näsan blir förskräckt och hoppar upp ur diket och landar som en groda.
En stackars Meadley måste sett komisk ut men han tyckte att det var riktigt otäckt, oskadd men med sårad stolthet.
Vi får träna vidare, kanske tar jag med honom på löshoppning även om det inte är diken att hoppa.
Han har inga problem med att hoppa stockar som är ovan mark utan det är diken utan vatten som han har svårt för.
Vi provade lite nya stigar igår, alltid lika roligt även om Meadley inte alltid har koll på var han sätter sina hovar.
Samtidigt så är Meadley riktigt smart, han fattar snabbt att man skall gå i vägkanten när det är fruset på asfalten.
Vi kör ut hösilage till foderhäckarna med traktor och Meadley hjälper till att hålla undan flocken med grabbar.
Han är som en Border Collie som vallar får, han kanske skulle kunna bli en bra kofösare också.
Det är riktigt bra ordning i grabbflocken med Meadley där, ingen mobbning och alla vet sin plats.
*** Ingela
10 November 2013
Jag har varit duktig och grävt upp de sista potatisarna ur landet, tvättat dom och lagt på tork.
Förhoppningsvis räcker potatisarna fram till jul.
Morötterna och jordärtskockorna är kvar i jorden och får bli ett senare projekt.
Rent ekonomiskt är det nog inte värt besväret att ha ett trädgårdsland men det är en viss tjusning att odla sin egen mat.
Träningen i rundpaddocken med Suleima och Englah går framåt, de tränas helt lösa.
Englah går lugnt och fint över pressenningen från att ha hoppat över den, Suleima kan jag skicka upp så hon stårpå den.
Nästa övning blir att kunna rida båda hästarna över pressenningen och jag skall ställa ut fler läskiga saker att rida över.
Det är också dags att ta itu med lastträning av Myth och Malikah, Saniyah blev tränad och har åkt i och med unghästpremieringen.
Jag vill ha fina ridvägar med bra underlag, det vore lättare och roligare att träna då.
Om kommunerna var tvugna att anlägga lika många mil ridvägar som det finns gång och cykelvägar vore rättvist.
Alla stall borde ha ridvägar i anlutning och som förbinder stallen, men markägarna har nog inte samma åsikt.
Ett hästvänligt samhälle där hästen räknas in i frastrukturen, det vore något, drömma är gratis.
** Ingela
7 November 2013
I dag har Meadley och jag varit ute på en härlig långtur, duggregn i början men sedan bröt solen fram.
Meadley börjar bli riktigt duktig på att trava längre sträckor och han blir starkare.
Det är mycket att titta på längs vägarna här och idag var det dessutom mycket trafik men han är stabil och sköter sig.
Jag hinner ju fundera och observera en del på dessa långsamma ridturer, blir nyfiken på de som bor här.
Att det slängs ölburkar regelbundet har jag vant mig vid, jag hade nog tjänat några ören om jag plockat och pantat.
Men vem slänger en kaffekokare i vägrenen? eller placerar en platt-tv prydligt längs vägen?
Antar att ingen av apparaterna fungerar men jag kan inte se att de hör hemma i naturen.
Såg även en röjsåg med tillhörande hjälm och handskar men det visade sig att ägaren bara lagt ifrån sig sakerna när han fikade.
Ett kapat träd iklätt keps och tröja, en stol placerad vid en mötesplats, som sagt en del att titta på.
Meadley blir inte skrämd av dylika prylar men får är otäcka, nu går han snällt förbi fåren men han håller ett vakande öga och öra utifall de skulle anfalla.
Meadley är nog ett distansämne, han har kissat i vägkanten och sedan druckit i en vattenpöl i skogen.
Inspirerad av en film på nätet har vi också hoppat ett större dike, Meadley var dock inte lika modig som hästarna på filmen utan det krävdes brysk övertalning.
Men han fixade det, han hoppade fint över och var stolt efteråt.
Vi har haft lite problem med diken, det har varit så torrt här att alla diken varit torrlagda och Meadley har gått igenom dom.
Vilket inneburit att han nästan stodpå näsan när det var större diken med skarpa kanter, han förstod inte att hoppa.
Nu när det är vatten i så hoppar han men han har även blivit skeptisk till diken så vi jobbar på det.
Jag inser att det är en bit kvar till han hoppar ner i floder och över krondiken som hästarna på filmen men en dag så kan även vi.
*** Ingela
31 Oktober 2013
En grå dag, svensk som jag är så måste jag kommentera vädret.
Inte alltid lätt att hitta inspiration i höstmörkret, fast jag gillar mörker blir allt lite svårare.
Helgen som var tillbringade jag i Mora med behandling av hästar och föreläsning, det är inspirerande att träffa nya och gamla bekanta distansryttare.
Mycket hästprat och delade nojjor, helgen avslutades med pizza i Sarah Norbergs fina nybyggda stall.
Jag måste erkänna att jag är riktigt avundsjuk på deras träningsmöjligheter, oändliga sandvägar och riktiga backar.
Nu är jag peppad att ta med mig en häst och åka upp och rida i Dalarna.
Ridningen här för mig är utbildning i rundpaddocken med Suleima och Englah, jag känner ett stort behov av en ridbana.
Meadley och jag är ute på långturer de dagar jag hinner, han är en underbar liten häst.
** Ingela
9 April 2013
Ibland känner jag mig som Emil i Lönneberga, inte så att jag gör hyss men jag får en idé som i stundens ingivelse verkar bra men det slutar tokigt. Som när jag "bara" skall ta mig över det där träsket eller diket eller vad det nu är som hindrar mig från att ta mig över till förhoppningsvis roliga ridvägar. Det är mina stackars hästar som får lida för mina upptåg, jag verkar inte lära mig.
Jag är ingen modig person men jag anser att det ska gå att ta sig fram överallt och jag lyckas ofta, det är en seger.
Det värsta jag vet är att behöva vända, det är att känna sig besegrad.
Jag har lyckats lokalisera alla träsk, kalhyggen, krondiken och övriga hinder inom de närmsta milen.
En av mina ridturer med karta på jakt efter nya roliga vägar/ stigar hade jag lyckats ta mig fram bra och på vägen tillbaka skall jag försöka ta mig ut ur en skog.
Jag ser vägen jag planerat att ta mig ut på men i vägen är det en stenmur inte så hög men bred och det är stenigt på marken.
Okej jag försöker att ta mig runt, men det är taggtråd där det inte är stenmur så det går helt enkelt inte.
Det återstår bara att försöka hoppa, Dijanahär duktig på att hoppa och hon bangar aldrig.
Men jag vågar inte, det är för dålig ansats och för stenigt på marken, dessutom har jag en Sports Saddle och den är ingen höjdare att hoppa med.
Det var bara att gå tillbaka samma väg jag kom och hela vägen hem var jag arg för att jag fegade ur.
Detta var flera år sedan men jag funderar än idag på om vi klarat att hoppa eller om det hade blivit tokigt.
Ofta har jag ridit en bra runda och vi är på väg hem och jag kan bara inte låta bli att svänga av för att se vad som finns om jag rider in "där".
Givetvis fastnar vi på ett kalhygge eller i ett träsk och tar oss tilltufsade tillbaka en avsevärd tid senare än om vi inte svängt in där.
Det värsta som finns är fina skogsstigar som försvinner ut i intet, vem gör dessa?
Sedan irrar jag omkring och vägrar givetvis att vända, hoppet om en ny fin stig finns där alltid.
En av det dummaste jag gjort är när jag några dagar innan Rimboritten kör Dijanah upp till Lovisedal för att sedan rida till Härsbybacken för att köra några intervaller, ja inget tokigt med det utan det gick toppen.
Men på vägen tillbaka provar jag att gena genom skogen, jag hinner undra varför ingen verkar rida här.
Det är dikat och verkar blött men det borde gå att rida där, det gick inte, Dijanah försvinner under mig.
Hon lyckas ta sig upp men har sparkat sig ordentligt på benen och det blev ingen Rimboritt, tokigt.
Nu skall jag ut och rida om jag hittar någon hel häst som vill på äventyr med mig.
*** Ingela
11 Mars 2013
Idag har Jenny hovslagare varit här och verkat unghingstarna, lite odrägliga var de men det gick bra.
Efter det stack vi ut och red, Tina på Englah, jag på Suleima och Maja red Majidah.
Det är fortfarande isigt så vi försökte skritta i snön i skogen, men som Tina uttryckte det så var vi ute på tre "popkorn".
Så mycket skritt blev det inte förrän på slutet när våra "popkorn" blivit lite trötta och lugnat ned sig, en ofrivillig avsittning var rätt bra med tanke på hur hästarna betedde sig.
I går när vi var ute var hästarna så snälla och beskedliga, jag undrar vad som flög i dem idag.
Majidah var helt svettig men mycket nöjd, det var hon som började studsa och fick fart på de andra.
Jag som tyckte att snälla lugna Majidah kan passa för Maja, jag vill ju gärna att hon fortsätter att komma hit och rida.
I helgen siktar vi på en långtur, det gör nog hästarna gott att få vara ute lite längre.
Lilla Malikah har fått stygnen tagna och hon är ute med kompisarna igen, så lycklig.
Hon har fortfarande bandage som får sitta till det inte fyller sin funktion längre.
Det är hiskeligt kallt nu för tiden, jag är så trött på kylan, vill ha vår.
''' Ingela
25 Februari 2013
I dag fick Tina och jag ridsällskap av min brorsdotter Maja som fick låna Danilovah av Amanda.
Kallt men solen sken och vi hade en härlig ridtur, Maja hade inga problem med Lovah som var ovanligt på tårna och skrittade/ taktade ifrån oss som red de lite latare hästarna.
Jag hoppas att Maja hänger på oss fler gånger.
I tordags gjorde lilla Indian Malikah sig illa, sårskada hö bak och hon blev sydd.
Nu står hon i boxvila på pencillin med bandage som skall bytas var andra-tredje dag.
Första bandagebytet var i lördags och var inte lätt, Malikah ville inte att jag rörde det onda benet utan hon fick total panik.
Av med det gamla bandaget var lätt men att få på ett nytt var ett äventyr, efter dryga timmen hade jag fått på bandaget men inte blev det perfekt.
I dag har Linus hjälpt till med bandagebytet och det var inte lätt men gick förhållandevis bra.
Rolle och Linus höll den lilla Malikah någolunda still och jag lade bandage, det är tur att hon bara fäktar med benen och inte sparkas.
Hon är en stjärna när jag ger pencillin, gillar inte att bli tempad men hon ger sig snabbt.
Nu börjar hon acceptera boxvilan och hon har fått ett hönät som ger lite mer sysselsättning än att äta hö från golvet.
Tina är bakom kameran och Maja & Lovah väntar in oss.
''' Ingela
16 Februari 2013
Efter morgonens häst och stallsysslor var det dags för halmning av ligghallarna, en lördags-aktivitet som alltid får mig att känna mig som en god hästägare.
Synd bara att känslan inte varar, framåt veckan börjar det bli sunkigt igen, ligghallarna används gärna som toalett och är mycket kul att jaga
varandra i så bädden rivs upp.
När Tina kom gjorde vi i ordning hästarna för ridning och sedan bar det iväg, förvisso i skritt men ändå i rörelse framåt.
Jag red Suleima och Tina Englah, som vanligt mest snöpulsning eftersom hästarna är oskodda.
Härom dagen trampade vi upp en stig som inte använts mycket i vinter och när vi kom där idag insåg vi till vår glädje att en älg hade hjälpt
oss genom att använda vår stig.
Suleima lyckades fastna som en strandad val i snövallen när vi skulle av från vägen in i skogen, hon är inte alltid den smidigaste.
Tyvärr hann hon ta sig loss innan jag lyckades ta en bild, Suleimas min när hon hängde över snövallen var obetalbar.
Lite stolt över min ograciösa häst är jag, hon redde trots allt ut situationen.
Ja en bit längre fram stod hon på mulen i djupsnön men även då tog hon sig upp utan att jag ens behövde kliva av.
Suleima går på sidepull nu för hon accepterar inte riktigt bettet, hon är så känslig att sidepull passar henne bättre.
Englah skötte sig som vanligt bra även om hon var lite skeptisk när hon fick gå först en bit, ingen av tjejerna är speciellt modig.
Efter drygt en timmes ridtur var hästarna nöjda och vi ryttare glada som lärkor.
Rida är livet!
Sedan var det bara att ta itu med det som jag alltid har ångest för, dela på ston och föl definitivt.
Mammorna Scarlett, Majidah och Martini fick flytta över till Meadley's hage.
Förtvivlade föl, hysteriska mammor och värst av allt kåta unghingstar i hagen brevid.
Stona sprang sig svettiga i snön och när de inte orkade springa hysteriskt var alla tre plötsligt väldigt brunstiga.
Fem unghingstar granne med tre brunstiga ston och dåligt med ström pga av all snön bäddar för katastrof.
När " Kungen" hänger över trådarna trots en extra tråd med jord inser jag att detta inte går.
Det var bara att ställa in stona i stallet och där får de stå till jag funderat ut en lösning.
Jag får sova på saken.
God natt!
Ingela
4 Februari 2013
Det snöar ute, nu ser man inte isen under snön, blir lite mer sport så.
Jag är trött på vinter, jag försöker att vara positiv men det är svårt när det knappt går att rida pga underlaget.
GKV Meadley är på utbildning hos Team Palmaer i Skåne, de har barmark nu, jag är avundsjuk.
Det går bra för Meadley, känns skönt.
Jag har varit inne på Hemnet och tittat på gårdar i Skåne, drömt mig bort.
Helst vill jag nog flytta till England, verkar vara ett behagligt klimat.
Ja som sagt drömma kan jag ju alltid göra, det kostar ingenting.
Det vore fantastiskt att få rida en distansritt i England, det skall jag göra när jag får råd.
Jag drömmer även om att får rida några ritter här hemma i år, Rimboritten och Midnattsritten är ritter jag absolut vill rida.
Det har mest blivit skritt med Suleima efter att hon blev sparkad i augusti, hon fick griffelbensfrakturer och en skada på gaffelbandet.
Hon har varit ohalt ett bra tag nu men hon är fortfarande svullen i det området.
Jag hoppas att vi skall kunna klara av Lovisedalsritten pp 20 km.
Vackra Englah är i min igen, hon såldes när hon var 10 månader så det är ett kärt återseende, hon är 8 år nu.
Tack Peter för att jag fått äran att äga denna pärla och tack för att du tagit så väl hand om henne.
Det är underbart att ha en dotter till Gomir, en möjlighet att föra hans blod vidare någon gång i framtiden.
Först skall Englah få prova på att bli distanshäst, jag tror att hon har potential för det.
** Ingela
3 December 2012
I dag har det varit en sådan där dag när allt är besvärligare än vanligt, att vakna och upptäcka att det är 20 minus ute var inte kul.
Efter att ha tagit hand om morgonbestyren med hästarna gick jag in och tände en brasa, det är inte varmt i vårt hus.
Sen gick strömmen, jag som inte ens hunnit fixa frukost, suck.
Tur att vi har en vedspis i köket, jag tände i den och värmde min choklad och åt frukost.
När det är strömavbrott finns inte mycket att göra förutom att oroa sig för att hästarna skall upptäcka att det inte är el i tråden och ge sig ut på äventyr.
Eller ännu värre 5 hingstar och ett gäng ston, tänk vad kul de kunde ha, hjälp!
När det är strömavbrott blir det brist på vatten, värmen i vattenkopparna funkar inte så de fryser, sådant oroar mig.
Jag funderade också på hur lång tid det tar för saker att frysa sönder i denna kylan, jag inser att det är svårt att tänka positivt när det är kallt och strömavbrott.
Strömmen kom tillbaka efter några timmar och det kändes som om det kunde bli en bra dag ändå.
Hästarna var kvar i hagen och verkade inte för plågade av kylan trots att hösilaget var slut i båda stohagarna.
Det blev att släpa hösilage i IKEA-kassar till 12 hästar, ett bra sätt att få upp värmen.
Senare begav jag mig till Rimbo för att köpa häst och människomat, jag hade innan jag åkte satt i motorvärmaren i traktorn så att det skulle gå att få igång den för att köra ut hösilage.
Bilen startade utan motorvärmare och jag kom till Rimbo utan några problem.
Jag köpte några säckar lusern och avelspellets men när jag skulle baxa in säckarna i bilen hade bakluckan frusit och den gick inte att få upp.
Normalt tycker jag att det är rätt jobbigt att bära fodersäckar men att baxa in dem via bakdörrarna var inte lättare, frustrerande.
Jag fick in alla säckarna, handlade mat och körde hem.
Väl hemma samma jobb att baxa ut säckarna genom bakdörrarna, men jag lyckades.
Sen skulle jag bara blöta lusern och betfor till hästarna innan jag gick in, jag ställer kassen med mat innanför stalldörren och fixar det jag skall.
När jag några minuter senare skall ta matkassen upptäcker jag att katterna varit på den, de har bitit hål på O´bojförpackningen, tuggat på gurka och bananer.
Förbannade katter, det var O'boj på allt och i hela påsen, gurkan var bara att slänga.
När Linus kom skulle vi köra ut hösilage till hästarna, traktorn startade snällt men balgripen hade frusit.
Det tog nästan en timme att tina upp alla frusna kopplingar och slangar på balgripen med varmluftspistol.
Men till slut fick vi ut varsin hösilagebal i stohagarna men traktorn gav upp på vägen tillbaka precis utanför grinden.
Strategisk placering där inget större fordon kunde komma förbi, lite stressande.
Optimistiska försökte vi dra in traktorn med en bil, det gick inte, inget grepp i snön utan hjulen bara snurrade.
Linus lyckas få traktorn ur vägen på startmotorn, nu blockerade den bara vår infart.
Sen ett försök att få in den lite längre in på gården nära ett vägguttag med att köra på startmotorn och då hoppade den igång och kunde parkeras på sin vanliga plats.
Kvällsbestyren med hästarna flöt på utan incidenter och äntligen fick jag komma in i värmen, kändes som om jag aldrig skulle tina upp.
Jo Meadley's vattenkopp hade frusit men det är inte så besvärligt att bära vatten till en häst.
Ingela
30 November 2012
Nu är det snö igen, ännu en vinter att glädjas åt eller att ta sig igenom, det beror på hur man ser det.
I dag var jag ute och red på Dijanah i snön, härligt med nysnö, vi gör de första spåren, ingen har satt sin fot på just den snön.
Snart är det 1 år sedan Gomirs död, det gör fortfarande lika ont och är fortfarande lika tomt men livet går på något sätt vidare.
Det är en oerhörd sorg, Gomir var en fantastisk hingst, en mycket stor personlighet.
Att se hans tre 5 åriga döttrar på Unghästfinalen gjorde mig stolt, tänk att jag fått äga deras far.
Tänk att jag fött upp dessa fina ston, jag hoppas att de får ett fantastiskt liv.
Jag är också oerhört stolt över deras ägare som lyckades kvala in och göra bra ifrån sig på finalen.
Som uppfödare är det lycka när mina föl får så bra ägare och bra hem.
Med dessa i åtanke kanske jag skall våga mig på att fortsätta avla, Gomir's död fick mig att tappa lusten.
Jag har vintern på mig att känna efter, kanske att jag vågar ta nya tag i vår och betäcka stona.
Årets Indian-föl är helt underbara, ja iallafall stofölen, Indian Myth vet jag inte om jag kan kalla underbar, oftast kallar jag honom för ligisten.
Men Myth är lika älskad som Saniyah och Malikah.
** Ingela
6 December 2011
Ett mycket tunt täcke av snö här, jag vill INTE ha någon vinter.
Tur att hovslagaren kommer och vinterskor i morgon, jag vill ju kunna rida.
Jag har passat på att ta lite bilder på gården och hästarna, kul att se förändringar.
Håller på att gå igenom alla bilder från renoveringen av gården, lägger in en del här på hemsidan.
Hittade en rolig bild från en av veterinärgrindarna på Vasaritten -94 eller -95.
Ja inte är vi distansryttare direkt bortskämda, hi hi!
* Ingela
2 December 2011
Vaknade i morse av en mardröm, så stark och verklig att den följt mig hela dagen.
I drömmen var jag på fest någonstans i Småland, det var mycket folk och jag hade med mig Mahruss & Serendipityh.
Dagen efter insåg jag att Mahruss var borta, någon hade stulit min älskling.
Jag letar upp en polisstation för att anmäla stölden, den första jag hittar är stängd.
I Täby är det öppet och jag får tala med en kvinnlig polis om min stulna häst, sedan vaknar jag.
Det första jag gör när jag vaknat är att gå ut och försäkra mig om att Mahruss finns, vilken lättnad.
Jag antar att jag drömde att jag hade med mig "Russet" & "Dippis" pga att de var med mig som demonstrationshästar för John Ricketts på Denan förra helgen.
Där båda hästarna för övrigt var duktiga på att vara hästar.
Vi har blivit med en häst till, Gishindi är tillbaka, tack Karin!!!
Hon kommer att betäckas i vår och jag är mycket glad över möjligheten att ha en dotter till Galadriel i avel.
** Ingela
8 November 2011
I lördags var det Hubertusritt uppe på Lovisedal, jag och Devatschkah var med och det var riktigt roligt.
Min föreställning om att vi bara skulle ta det lugn och jogga runt de 15 km med minsta möjliga ansträngning fick jag ge upp.
Redan när jag satt upp så förvandlades den lugna gräsätande hästen till en tävlingshäst, att de andra hästarna också var duktigt taggade gjorde ju inte Devatschkah lugnare.
Hon var en dröm att rida men låg på hela tiden och eftersom hon inte är klippt blev hon svettig från hovar till öronspetsar.
Det är fantastiskt med en häst som är så mjuk att rida att man inte får träningsvärk, nu är jag riktigt sugen på att tävla.
Först skall jag klippa henne så att jag kan träna ordentligt och jag måste jobba på kontrollen så jag slipper en häst som hoppar upp och ner när hon inte får gå så fort hon vill.
I söndags släpptes Ida ut med några av de andra stona, det gick inte bra.
Den argsinta Dijanah tokjagade henne så Dijanah fick helt sonika byta hage , Ida är inte helt accepterad av flocken ännu men ingen jagar henne.
Dijanahs aggressivitet mot andra hästar är riktigt besvärlig, tur att hon accepterar några av stona här.
Solen är på väg ner och himlen är lila, riktigt häftigt.
*** Ingela
2 November 2011
Det är fortfarande en mild höst, perfekt ridväder, riktigt fantastiskt.
I söndags var vi på Denan och löshoppade 2 åringarna Mahruss & Serendipityh, det var första gången och det var nog så att de inte riktigt förstod vad det gick ut på.
Men dom skötte sig jättebra och tekniken kommer förhoppningsvis med lite träning.
Ida är tillbaka hos oss, just nu som konvalecent, mycket har hänt med henne på två år.
En lustig sak är att hon har fått ett stort område över bogen på ena sidan där hon är stickelhårig, som en Bloody Shoulder fast vita hår på en svart häst.
Ida föddes -09 då hon och hennes mor var inackorderade hos oss, jag körde hennes mor till seminstationen där Ida blev till.
Jag måste erkänna att jag ser henne lite som "mitt" föl efter att ha varit med när hon föddes.
Nu skall jag ut och rida några timmar på Devatschkah, det är LIVET!!!!
Nedan en bild på Ghibellinoh & Ida från tiden då de var föl.
*** Ingela
19 Oktober 2011
Regn, rusk och blåst inget roligt väder att vara ute i.
I helgen har jag och Tina varit på kurs med Mahruss & Devatschkah på Broknäs Gård.
Det var i Horsemanship med John Ricketts, mycket roligt och inspirerande.
Att få höra detta med att hästen är ett flyktdjur och att den reagerar instinktivt behövs om och om igen.
Hästar är inte dumma och gör inte saker för att jävlas, de är bara hästar.
Jag trodde att Mahruss skulle visa några tendenser på att vara hingstig bland alla främmande hästar men det gjorde han inte.
Tänk om han alltid kunde vara så här behändig, då behöver jag inte ha bråttom att kastrera.
Mahruss har nu tränats att gå över bro, plast, bommar och haft plastremsor över kroppen, läskigt men han fann sig.
Det han inte accepterade var Pilatesbollen, det gick bra att röra bollen med frambenen men inte med bakbenen.
Vi har ju tid att träna, det är inte bråttom med inridningen.
Eftersom det är älgjakt har jag inte ridit mycket i skogen men i fredags tog jag på mig en gul väst och tänkte att jag rider genom skogen hem.
Till min förskräckelse upptäckte jag att en stor del av "min" skog var borta, allt var nerhugget utom några stackars tallar som stod glest.
Både jag och Dijanah blev desorienterade, var är stigen?
Dessutom körde de med timmerbilar vilket Dijanah blev riktigt stressad av, vi brukar bara träffa vilda djur där uppe i skogen.
Jag kunde inte låta bli att tänka på alla svampar som blivit nedmejade, inte lätt att vara svamp eller träd i våran värld.
**** Ingela
13 Oktober 2011
Hösten är här, löven är gula och många av dem har fallit till marken.
Hästarna är hemma från betena och vinterrutinerna har tagit vid, nu väntar vinter och snö, burr!
Vi har köpt en hingst tillsammans med Anne ( Gimmick Arabians) från Gunni i Danmark, tusen tack Gunni för att vi fick chansen.
Hingsten heter GKV Meadley och han är 4 år och 100 % Crabbet, just nu är han på Överliens Utbildningsstall för inridning.
Det har blivit lite svampplockning med Dijanah och vi tränar på att ha med " Fanny" ( GKV Pounds Of Fun) som handhäst vilket går bra.
Devatschkah går längre rundor men mestadels i skritt, eftersom hon inte blev dräktig i år heller blir det kanske distans för henne nästa säsong.
Starligt & Indian Sun har åkt hem till sin ägare Karin och även Gazijah åker hem i helgen.
Gazijah som varit skadad och stått bandagerad i sjukhage sedan i slutet av juli får nu äntligen gå i vanlig hage, på bilden nedan ser vi hennes glädje över att få lite yta att busa på.
*** Ingela
Indian Suresh, Indian Wish & Indian Sun Gazijah Gazijah
9 September 2011
Det är tomt här på gården, Indianen har åkt till Liselott för att börja sin distanskarriär.
Tänk att en häst kan ta så mycket plats i tillvaron, det gör nog mycket att han är en hingst.
Distansträningen ligger nere, säsongen är snart slut och jag har givit upp.
Vi var med Galadriel & Mahruss på ArabRiks, båda var jätteduktiga.
Galadriel fick sitt pris och hon njöt av uppmärksamheten.
Mahruss fick usla poäng på Hingstcertifieringen, utan skriftligt omdöme var det rätt värdelöst.
Trots att jag försökt fodra upp honom lite så ser han fortfarande ut som en ettåring.
Men han har ett toppenpsyke och är en dröm att umgås med.
Jag & Mahruss skall åka på Horsemanshipkurs för John Ricketts i Oktober, det skall bli spännande.
Ghibellinoh börjar bli rejält hingstig så nu kommer frågan kastrera eller inte?
Fölen växer och har det roligt med varandra, mycket bus och lek.
Starlight & Indian Sun skall snart åka hem till sin ägare, det kommer att bli tomt.
Indian Sun & Indian Wish är nästan alltid tillsammans, den lilla "Solen" följer Wish var han än går, så sött.
*** Ingela
Indian Sun hänger efter Indian Wish Sahara Sundance & Indian Suresh
2 Augusti 2011
Tiden går fort, jag hänger inte riktigt med.
I dag har Anne varit här och ritat av fölen ( signalementsbeskrivning), chipmärkt och ryckt svanstagel till DNA-test för registreringen.
Alla skötte sig bra även om dom sprattlade vid chipmärkningen, det gör ju ont att bli stucken i halsen.
De blir någon form av mörkfux alla tre, Indian Sun har inte fällt fölpälsen klart ännu men är mycket mörk under.
Scarlett & Martini är konstaterat dräktiga, Devatschkah & Majidah ombetäckta men inte dags för ultraljud ännu.
Mahruss är anmäld till Hingstcertifieringen i samband med Riksutställningen, riktigt nervöst.
Jag är inte säker på att det är smart att visa honom i år eftersom han ser ut som en ettåring och inte en blivande avelshingst.
Just nu ser han nog mer ut som en kotthäst, en stor mage och pinniga ben, men jag ser skönheten i honom.
Att jag vill visa honom i år är för att när vi ändå åker dit med Galadriel så är det lätta att klämma in honom också.
Dessutom är Riks i Strängnäs i år, det är nära, nästa år hamnar det nog söderut där det oftast är.
Får han riktigt dåliga poäng kommer det att följa honom resten av livet och risken finns att jag betraktas som en mindre begåvad person.
Men det är väl bara att leva med, då är certifieringen gjord och vi kan ägna oss år roliga saker.
Det är lite tid kvar, vi får träna på och känns det bra åker vi annars får det vara.
*** Ingela
Midsommar 2011
Rida är livet, Dijanah & jag är just hemkomna från en härlig ridtur på banvallen norr om Rånäs, bitvis igenvuxen men ändå jätteroligt.
Det var över 10 år sedan jag red där senast, då hade jag och Dijanah sällskap av Anna & Ben Nejib, det är säker 13 år sedan om jag tänker efter.
Banvallar är toppen att galoppera på och idag var Dijanah så där underbart framåt och positiv utan att försöka dra iväg i fullt ös så vi blir osams.
I tisdags fick jag den äran att rida Karin Knutsgård's Gishindi som jag inte ridit sedan jag sålde henne för ett antal år sedan.
Karin red sin andra häst Kumari och ridturen var en höjdare, trevligt sällskap och en bekväm och ambitös häst att rida.
Vi utgick från Uppsalaritten's tävlingsplats och red en av slingorna, helt fantasiskt med slingrande preparerade ridvägar, banvall och häftiga broar.
Nu ser jag ändå mer fram emot att få rida Uppsalaritten.
Jag kan inte låta bli att redan nu planera för nästa roliga ridtur, det är svårt att slita sig från kartorna.
Dags för mig att duscha och göra mig i ordnig för att fira midsommar som vanliga människor gör, skall kanske ta med mig kartorna om jag får tråkigt.
'''' Ingela
21 juni 2011
Jag hinner inte skriva här speciellt ofta men här kommer en uppdatering om vad som hänt här.
Starlight har fött ett hingstföl e. Indian Shimad han är fux med smal bläs och tre vita ben, mycket lik de andra fölen.
Allt gick bra och Starlight är en riktig hönsmamma, hon är så duktig.
Fölet är fantastiskt vacker och jag inser att jag är väldigt nöjd med Indianens första avkommor.
Nästa år önskar jag dock att det kommer något stoföl, i år blev ju alla hingstar.
Martini var inte dräktig utan är ombetäckt, Devatschkah och Katanja skall ultraljudas efter midsommar.
Scarlett är betäckt med Indianen och nu väntar vi bara på att Majidah skall brunsta.
Jag han anmält mig till Uppsalaritten T 50 km, det skall bli spännande att rida den.
Vi är klara med utökningen av grabbarnas hage och deras hage är nu så stor att vi knappt ser röken av dom.
Nedan bilder på Starlight's föl
''' Ingela
10 juni 2011
Indian Suresh ( tidigare kallad B1) är en månad idag.
Fölen växer och är helt fantastiskt välartade ( jag är helt objektiv i mitt påstående).
Ja igentligen har vi bara ett föl eftersom Indian Wish ( tidigare kallad B2 ) är såld till Tina, han var tingad innan födseln.
Indian Wish är Suleima's föl och han fick ett passande namn eftersom det är Tina's önskeföl.
Nu väntar vi på att Starlight som också är dräktig med Indianen skall föla, det borde vara dags snart.
Det är väldigt torrt här, jag kan inte minnas när det regnade senast.
Lite oroande med tanke på den stundande höskörden, det blir inga mängder direkt.
Den enda fördelen med torkan är att jag klippt gräsmattan hårt så den till stor del är gulbrun, det ger mig lite vila från gräsklippandet.
I det enorma trädgårdslandet växer det så det knakar, jag ser fram emot när vi kan njuta av våra egenodlade grönsaker.
Martini är betäckt med Indianen och skall ultraljudas nästa vecka.
En stor seger är att även Devatschkah är betäckt, efter att ha försökt hela förra säsongen utan att det passat damen funkade det äntligen.
Nu är det bara att hålla tummarna för att de är dräktiga.
Scarlett kommer att betäckas om och vi får låna Birgitta's Majidah och hon kommer också att betäckas, tack Birgitta.
Jag lever i en dröm, min dröm har länge varit att få tag i bra araber med hög Crabbetprocent att avla på.
Att bara gå ut här på gården och se dessa vackra hästar får mitt hjärta att slå snabbare, sen att få äran att umgås med dem slår allt.
Att få äga en Crabbet är få förunnat och jag har en hel flock, jag är verkligen priviligierad.
**** Ingela
16 maj 2011
Vi har fått två hingstföl här, även kallade B1 & B2 ( B står för bebis) eftersom de inte fått några namn ännu.
De föddes med 12 timmars mellanrum så nog hade Scarlett & Suleima synkat ihop sina fölningar precis som jag trodde.
Fölningarna gick bra och Scarlett & Suleima är duktiga mammor, B1 är en vild liten krabat och de anlagen måste komma från Indianen för Scarlett är så mild och lätthanterlig.
Fölen är väldigt lika Indianen men har mer vitt på huvudet, båda har tre vita ben.
Betäckningsstoet från Värmland är dräktig och har åkt hem, skönt att Gomir fortfarande är fertil.
Arbetet med att stängsla in markerna fortsätter.
Grabbarna är släppta på bete, det var kul i 10 minuter sedan ville de hem, men det är bara för dom att vänja sig.
John Ricketts har varit här och jobbat Indianen igen, det gick fantastiskt bra.
Det är så inspirerande att se någon som är så duktig med hästar som John jobba, jag vill också kunna.
Nedan bilder på B1 & B2
***** Ingela
B1 e. Indian Shimad u. Sahara Sundance
B2 e. Indian Shimad u. GKV's Indian Suleima
3 maj 2011
Här på gården arbetar vi för fullt med att stängsla in våra ägor, det innebär att vi fortfarande jagar gammal taggtråd röjer sly, släpar sly, slår ner stolp och något att "knorra" över är att skruva i isolatorer.
Även med skruvdragare tar det en evighet och batteriet måste laddas just som man fått upp farten.
Dra elrep är det som känns roligast, då närmar sig nöjet att släppa ut hästarna på ny mark.
Än så länge är vi långt ifrån färdiga men vi sliter på för att hästarna snart skall komma ut på bete.
Vi har byggt en liten hage där sto och föl kan gå under fölets första dagar, med trästaket och tre slanor för säkerhets skull.
Både Scarlett ( Sahara Sundance ) och Suleima har börjat fylla ut juvret och dom håller ihop hela tiden, en liten klubb för blivande mödrar där tyvärr inte Starlight får vara med.
Kanske för att Starlight är skimmel men troligast för att hon är ett yrväder och de flesta hästarna här tycker hon är för intensiv.
Det är 10 dygn mellan då Scarlett & Suleima är beräknade att föla men jag tror att dom kommer synka ihop sig.
Första betäckningsstoet har redan anlänt och hon är betäckt, Gomir fick den äran.
Hon har rest ända från Värmland och jag hoppas att hon är dräktig, vilket vi får veta så fort det är dags för ultraljud.
Dijanah är igångsatt igen efter att ha fått två veckors vila efter Lovisedalsritten, min idé om en lugn igångsättning passar inte damen.
Hon blir så arg över att tvingas skritta att hon gör lufthopp bara för visa sitt missnöje och göra av med energi.
Det är bra att hon fortfarande är spänstig och vig men hon är inte alltid lätt att hålla sig kvar på.
Oftast känner jag mig som en unge som far runt på sin ponny i skog och mark, inte mycket vuxenpoäng här inte.
Dijanah är bara 147 cm och håller ponnymått, hade människor delats in i kategorier utefter storlek hade jag säkert varit en människoponny.
Jag kallar småbilar för ponnybilar, konstigt nog vill jag inte ha en sådan, förmodligen har jag missat något roligt.
Nog med svammel.
Jag har fått hjälp med ledarskapsträningen av Indianen utav den bäste när det gäller hästhantering, John Ricketts, jag är honom evigt tacksam för allt han lärt mig.
Indianen är som en hormonstinn tonårskille, tror att han är något men är egentligen bara en liten pajsare.
John tog ner Indianen på jorden både mentalt och fysiskt och jag vet nu bättre hur jag skall handskas med Indianen.
En lydig Indian är en lycklig Indian.
*** Ingela
17 april 2011
Hästar är fantastiska, speciellt Dijanah som idag har gått Lovisedalsritten godkänt.
Lycka är att få vara med Dijanah, alla dessa år, alla dessa mil tillsammans.
Hon är mitt hjärta och jag älskar henne så mycket.
På väg till tävlingen i morse frågade Linus om jag skulle sälja Dijanah om jag fick hundra miljoner, aldrig var mitt svar, pengar är ingenting emot min kära häst.
Lovisedalsritten var rolig, fina vägar och vackert väder.
Att det var samma slinga två gånger gjorde ingenting utan det var bara så roligt att rida.
Dijanah har varit pigg och nöjd hela dagen och när hon kom hem bossade hon runt sina kompisar i hagen för att sedan vakta ligghall och vattenkopp, hon vet att utöva makt.
Nu är hon installad och ompysslad, massor med morötter har hon fått.
Jag är trött men mycket lycklig.
Nedan bild på mig och Dijanah när vi bara har ca två kilometer kvar till mål.
**** Ingela
3 april 2011
Denna helg har Linus och jag ägnat tid åt att plocka gammal taggtråd, ståltråd och någon antik form av Gunnebostängsel på våra ägor.
Rostig taggtråd går i naturens färger denna årstid och det är lite som att plocka trattkantareller, förutom den glädjen som infinner sig när man hittar det man letar efter.
På vissa ställen syns bara en stump och när man drar i den visar det sig att det är metervis taggtråd som ligger gömd i marken, även Gunnebostängslet var så överväxt att det knappt gick att skönja.
Ett tidsödande och skittråkigt arbete, men det måste göras så vi kan sätta upp stängsel och släppa hästarna där.
I går eftermiddag åkte jag och Dijanah till Lovisedal för att rida en vända på 20 km i gott sällskap, vi var 5 ekipage och trots ett lite lurigt underlag var det riktigt trevligt.
Men inget vara för evigt utan vår framfart hejdas av att vägen vi planerat att rida helt enkelt inte finns längre, den har ersatts av ett sandtag.
Det är väl inte hela världen tänker jag det måste ju gå att ta sig fram i skogen brevid, vi gör ett försök.
Mina ridkamrater som inte hade samma åsikt om var man kan rida gjorde att det bara var att ge upp pga all snö i skogen.
Det blev att rida samma väg tillbaka, Dijanah blir måttligt glad och jag tänker att jag snarast skall tillbaka och besegra skogen, bäst att vi gör det utan sällskap.
Jag blev lite bekymrad över Dijanah för hon var väldigt lugn, hon gillar inte sällskap men brukar visa det genom att försöka springa ifrån de andra hästarna eller slåss.
Nu var hon lugn och gick mest och letade efter saker att skygga för.
När jag körde hem ringde jag till Anna och beklagade mig över att det inte var något klipp i Dijanah, jag blev då påmind om att samma sak händer varje vår, tänk att jag alltid glömmer det.
Dijanah blir lite trött i början av våren och jag har nog tränat henne för hårt, nu blir det lättare jobb till hon är på hugget igen.
Hon är också i tunnaste laget och jag har fått fodra upp henne vilket inte är så lätt med en petig dam som har starka åsikter om vad som passar att äta, tyvärr är det omöjligt att få i henne olja.
Glorih & Carolin och Katmandu & Karin red Sydnärkeritten godkänt i går, alltid kul att höra att det gått bra.
Hästar och ryttare skötte sig bra och jag är så stolt över dom, jag önskar att jag kunnat vara där och sett det.
*** Ingela
31 mars 2011
Jag har ridit på Indianen, han känns jättebra, går att rida i alla gångarter och i fin form.
Nu är han alltså hemma igen och alla är glada utom Gomir, han hoppades förmodligen på att slippa Indianen för gott.
Dijanah och jag lyckades vara ute i fyra timmar i dag, härligt.
Jag hade bestämt mig för att ta mig igenom skogen till en grusväg som borde vara bra att galoppera på.
För att ta sig dit rider man förbi ett obebott torp som det inte finns någon bilväg till, där vill jag bo om jag blir eremit.
En idyllisk plats med lite ängar runt, Dijanah är inte lika förtjust för det utfodras vildsvin nere på en av ängarna.
Så för första gången denna vinter vinter lyckades jag ta mig igenom skogen och fram till grusvägen som inte var plogad, suck.
Det blev ingen galopp utan snöpulsning i 3 km ner till "stora" vägen, för att slippa pulsa tillbaka tog vi asfaltsvägen norrut.
Vi passerade två milstenar som fotograferades, jag fotograferade också en "sockerdricksek" som stod längs vägen.
Innan Svartsättra bestämde jag mig för att ta närmsta vägen genom skogen hem, dåligt beslut.
Djupt med snö och sankt, jättejobbigt för Dijanah, inte lätt att hitta heller.
Dijanah gick omkull en gång när marken förvann under hennes hovar i snön men hon klarade sig oskadd, min tappra lilla häst.
Det är mestadels kärr och berg i skogarna här, inte lätt att ta sig fram ens när det är barmark.
*** Ingela
29 mars 2011
Jag borde ut och rida men det snöar här, efter en helg i Skåne där det är barmark så är det verkligen deprimerande med all snön här.
Ghibellinoh lyckades göra illa sig när jag var borta, ett djupt sår på vänster fram, men det läker bra.
Han är en mycket lätthanterlig står snällt när det kläms ut var och sprutas in Streptocillinsalva, jag tycker verkligen om honom.
Anledningen till Skåneresan var SAHF's årsmöte, de kandidater jag ville få in i styrelsen kom inte in, hopplöst.
Men jag och ett gäng entusiaster som brinner för Arabhästen gjorde ett försök till förändring, heder åt oss.
När jag var i Skåne passade jag på att besöka Skäralid, Söderåsen en av mina favoritplatser, så fascinerande.
Jag var också hos Kina och Kjell och träffade Dinamith som är så fin, jag hoppas att han får en bra tävlingssäsong.
Medan jag var i Skåne avreds årets första distanritt, Rönningeritten, visst är jag avundsjuk även om vädret inte var i min smak.
Jag tränar på med Dijanah och Devatschkah, kanske kan jag rida någon ritt i år.
Dijanah har gått några ordentliga långa pass utan problem och hon känns väldigt stark, hon borde lätt gå runt en 40-50 kilometerstävling.
I morgon skall jag åka och hämta Indianen, så spännande.
Jag ser verkligen fram emot att få rida honom, jag tror att han kommer att kunna bli en riktigt bra distanshäst.
** Ingela
20 mars 2011
Det som absolut inte får hända sker uppenbarligen ändå.
Gomir hoppade över staket och ut på asfalten där han gick omkull, tur att det var nysnö och att han klarade sig med skrubbsår.
Jag är glad för att han nöjde sig med att gå till tjejernas hage och höll sig där till Linus hittade honom, inte i tjejernas hage utan utanför.
Vi köpte Gomir -98 och han har aldrig tagit sig ut ur hagen på alla de år vi haft honom, man kan ju undra vad som flög i honom.
Gomir är inte riktigt sig själv och äter dåligt, han är nog lite chockad.
Det känns absolut inte bra, 27 åriga hingstar skall inte hoppa över staket och definitivt inte vara lösa.
Tänk om granntjejen kommit ridande förbi här ...
Linus har nu plogat längs staketet i Gomir's hage så att staketet återfått sin normala höjd, den packade snön gav tydligen en bra ansatts för hopp.
Jag vill ha ett högt och fint utbrytsäkert staket i alla hagar, ett som larmar om någon tar sig över eller igenom.
Ett år när vi körde hö på Hästhagen lyckades Linus köra lite för fort ner mot stallet med balvagnen fullastad med hö och när han bromsade lossnade balvagnen och skenade iväg ut i stonas hage.
Balvagnen drog med sig staket och mejade ner stolpar och stannade sedan snällt hos ett gäng förskräckta ston, dom fann sig visserligen snabbt och högg in på käket.
Även i Gomir's hage som låg brevid stonas drogs staketet ner men Gomir stod med respekt och tittade på elrepen som låg på marken, aldrig att han skulle våga kliva över.
I tordags åkte jag och Dijanah till Jenny i Rö för att jag hade fått för mig att reka ny bansträckning för Rimboritten, det gick inte bra.
Att vimsa omkring i skogen och leta stigar i djupsnö är ingen god idé, att jag inte lär mig.
Efter två timmar gav jag upp och min häst var trött på mig och på att pulsa i snön.
Att ta sig från Rö till Kårsta blev ett omöjligt projekt, jag tycker fortfarande att det borde gå.
I går var det dags igen, jag hade planerat en fin 2,5 mils runda och jag såg framför mig hur vi galopperade kilometer efter kilometer på fina grusvägar.
Vi stack iväg på lätta fötter, solen sken och livet kunde inte vara bättre.
Den nödvändiga transportsträckan genom bebyggelsen avverkades fort och vi svängde av upp mot de fina skogsvägarna, i fin galopp bar det av i typ 200 meter sen var det inte plogat längre.
Jag är ju extremt envis och tycker att det borde gå så jag fortsätter nu i skritt i packad djupsnö.
De enda spår som finns är ett skidspår, Dijanah förstår inte varför hon inte får gå i det.
Jag möter upphovsmannen till skidspåret och han ser inte alls lycklig ut över att möta oss, inte hans hund heller.
Dijanah kämpar vidare och börjar nu bli ordentligt anfådd och svettig, jag får dåligt samvete men tänker att snart kommer vi fram där det är plogat.
Vilket vi givetvis inte gjorde, skogen som lämnats åt sitt öde, ingen har tydligen haft intresse av att besöka denna skog i vinter.
När vi kommer till en korsning allt är vitt och de enda spår som finns är fortfarande skidspåret, jag följer det trots att Dijanah vill åt andra hållet.
Jag är en idiot som tycker att jag vet bättre trots att jag ridit här förut och borde litat på min häst.
Dijanah pulsar snällt vidare och till slut kommer vi fram till en vändplan och jag inser mitt misstag, nu känner jag mig väldig uppgiven.
För min hästs skull gav jag upp, det var bara att kliva av och gå tillbaka, jag fick glömma min fina långtur.
3 kilometers kämpande i djupsnö för att sedan behöva vända och pulsa tillbaka, mardröm.
Jag fick iallafall motion, fy fasen vad jobbigt det var att gå i snön, jag var gråtfärdig med blodsmak i munnen.
Och stackars min lilla häst, jag kände mig som världens uslaste hästägare.
Jag gick i skidspåret, livrädd för att möta mannen igen, men inget spelade någon roll i det läget.
Jag ville bara komma ut ur snöhelvetet, jag hatar snö, hatar, hatar, hatar!!!!
Dijanah fick lätta fötter igen så fort vi nått fast mark men jag känner att jag fattade rätt beslut som vände.
Det blev inte den träning jag tänkt mig men jobba fick vi.
** Ingela
15 mars 2011
Här är lite av en sjukstuga, två hästar som tempas dagligen och lite olika medikamenter och sårvård.
I fredags var jag med Gazijah på Mälarkliniken för hennes sår på hasen som inte läker och hon hade dessutom temp.
Nu tillbringar hon dagarna i sjukruta för att ge såret en chans att läka och hon får Hippotrim.
Gazijah är inte road av sin stillsamma tillvaro men klok som hon är så finner hon sig.
Lite smickrad är hon över att ha 6 smågrabbar som uppvaktar henne över staketet.
Vi fick en ny inackordering i lördags, Nachura, även hon konvalecent för tillfället.
Hon var lite stressad i början men har lugnat sig avsevärt och verkar trivas här.
Kathy har äntligen fått någon som flyttar sig för henne, vi får se hur lång tid det tar innan Nachura tar över.
Kathy är den raraste av alla hästar men hon har inte mycket pondus.
Devatsckah är precis igångsatt igen, hon har lyckats med att lägga på sig så många kilon under sin vila att det knappt går att ha sadel på henne.
Visst är det bra med lättfödda hästar men man kan tro att det är flodhästar vi föder upp här.
Dijanah är uttråkad, inte alls road av att träna på samma gamla vägar.
Det har blivit mycket snöpulsning i skritt, det har hon helt klart tröttnat på och skritt är inte hennes favoritgångart.
I går var vi och utforskade en del av skogen vi inte varit i förut, då tände hon till.
Det är lite läskigt att kravla omkring i snön när man inte han någon aning om hur det ser ut under men kylan har gjort att det bär även där det är sankt.
Vi tog oss över ett krondike vilket Dijanah normalt är en hejare på att hoppa över men nu ansåg att det bara var att gå över, mitt hjärta flög upp i halsgropen och jag hann se oss dyngsura fast i krondiket.
Men isen höll och Dijanah trippade snabbt över diket med sitt vanliga självförtroende, hon har koll.
Skulle vi gå ner oss så vete katten om det skulle gå att få hjälp, skogen är ju tillräckligt stor och vi var långt ifrån en väg.
** Ingela
8 mars 2011
Mm var skall jag börja? jo Distansgalan var trevlig, Dinamith & Pylh fick sina 1000 kilometers utmärkelser, stolthet!
Att gå upp klockan 5 på lördagsmorgonen var väl ingen höjdare och att sedan inse att batteriet i lastbilen var urladdat gjorde inte saken bättre.
Men med startkablar och min Volvo till hjälp skuttade lastbilen igång och jag kunde ge mig iväg och hämta de andra och Mia's distansshop.
Resan dit och hem gick fort och vi hann avhandla rätt många ämnen längs vägen, tack Mia, Jenny, Ullis & Karin för ett trevligt resesällskap.
Jag blev avundsjuk på alla backar i Värmland, där kan vi snacka träningsmöjligheter.
Årets Distansgala var förlagd på Länsmansgården i Sunne med utsikt mot Fryken, idylliskt.
Det var intressanta föreläsningar och att höra om Maria & Power's VM äventyr var fascinerande.
Vilket jobb den tjejen lägger ner, hon förtjänar verkligen alla priser hon fick på galan.
Jag som aldrig vinner något köpte 5 lotter och lyckades vinna på två, kanske jag skulle köpa en trisslott också.
Tänk vad med hästar jag kunde köpa för några miljoner.
Serendipityh är nu kastrerad, det gick bra även om han med rätta var skeptisk till veterinären.
Ghibellinoh som än så länge har kulorna kvar är inne och håller honom sällskap.
Jag har tillbringat nästan hela dagen i stallet och roat mig med att verka "Gibbe", borsta och fixa man och svans med pälsglans.
Han är nu välpolerad och fin.
"Gibbe" är mycket duktig och står lugnt och fint lös med grimskaftet hängande när jag pysslar med honom, han är mycket klok och mild, en riktig raring att umgås med.
*** Ingela
4 mars 2011
Solen skiner och fåglarna kvittrar, vad kan man mer begära?
Gazijah ( Zijah) är tillbaka, hon skall ridas in här, jag har fått den äran!
Martini föll för henne direkt och följer Zijah vart hon än går, följden av det har blivit att Zijah 4 år tagit över den flocken.
Lite hårt för Kathy 18 år som fortfarande får finna sig i att vara lägst i rang.
Jag har varit i Ö-götland och jobbat några dagar och jag har där haft äran att träffa fyra av Gomir's avkommor, tre av dom uppfödda av mig.
Djaminskah, Danilovah, Glorih och Mirabeau, alla mådde bra och var så fina.
Glorih såg ut att vara i toppform, slimmad och vältränad, jag hoppas att hon och Carolin får en bra tävlingssäsong.
Jag är så stolt över Gomir och hans barn, han ger så mycket av sig själv.
I morgon bär det av till Sunne och Distansgalan, det skall bli riktigt roligt.
Jag har en ny svart klänning som jag skall bära i morgon kväll, lite omväxling mot stallkläderna.
Kanske kan jag få Carolin att sminka mig, hon gjorde det på Galan i Södertälje, hon är så duktig.
Vi är fem glada tjejer som åker i vår lilla lastbil till Sunne, mycket hästprat hinner avhandlas på resan dit och hem.
Jag har beställt kastrering av Serendipityh till på måndag, lite nervöst, men det går förhoppningsvis bra.
Han är ännu inte speciellt hingstig, det är skönt så.
Mahruss vill jag behålla som hingst eftersom han är efter drömhingsten Rusleem, jag har nog inte riktigt fattat att jag äger en hingst efter en av världens vackraste hästar.
Nedan en nytagen bild på Mahruss.
** Ingela
24 februari 2011
I dag är en stor dag, det visade sig att Galadriel fått utmärkelsen WAHO Trophy för 2010, helt fantastiskt!
Galadriel förtjänar denna utmärkelse, hon har fött 16 föl varav de flesta har blivit riktigt bra rid och tävlingshästar.
I kväll har hon fått massor av morötter och blivit riktigt ompysslad, vilket hon älskar.
Hon är en stolt dam som vet sitt värde, så snäll och klok, det är en ära att få äga denna häst.
Jag kan inte tacka Birgitta nog för att hon givit mig denna gåva, jag hoppas på många fler år med Galadriel.
För att få lite vårkänsla har jag köpt fröer till mitt trädgårdsland, det kändes lite overkligt att botanisera bland fröpåsarna när det är minus 10 ute och massa snö.
Jag skall plantera blommor, morötter, spenat, tomat, sallad, squash, potatis och utöka jordgubbslandet i år.
Har man inte gröna fingar måste det gå att skaffa sig, kanske kommer dom med fröpåsarna.
Jag längtar till det vita täcket som ligger här ute försvinner, jag ser t.o.m. fram emot att få klippa gräsmattan.
Helst skulle jag vilja ha en fin Engelsk trädgård som i Morden I Midsomer.
**** Ingela
15 februari 2011
Istället för att gnälla över kylan så gläds jag över dagens ridtur på Dijanah, vi har cantrat på vägarna här uppe i skogen i fin form utan att vara osams om farten. Dijanah kan vara en drömhäst, sen att hon vägrar att skritta och bara studsar upp och ner bortser jag ifrån en dag som denna. Vägarna här uppe i skogen är bilfria vilket är väldigt trevligt men skogens vilda djur utfodras på olika platser längs vägarna.
I en korsning står en ensilagebal och Dijanah tycker att den är läskig och tar sig förbi så fort hon tillåts, Devatschkah som är matgladare än sin mor vill stanna och äta. Kommer man i hög fart och överraskar rådjur och vildsvin far dom iväg in i skogen huller om buller och jag är glad om jag lyckas med att hålla mig kvar på hästryggen, givetvis har jag glömt detta till nästa gång jag skall passera.
Det är lite synd om Dijanah för hennes hemska ägare har klippt i stort sett hela henne och hon fryser, hon har nu fått en halsduk till täcket men det är nog inget mot den vinterpäls hon hade tidigare.
Hästfesten vid Stallmästargården är tyvärr inställd, jag som med skräckblandad förtjusning såg fram emot att få galoppera fort på isen på min häftiga lilla häst.
Min plan var att åka ner och hälsa på Indianen hos Tommy, men det får nog vänta till en varmare dag.
Enligt Tommy går det bra med Indianen och han rids i skritt och trav, stannar och är styrbar.
Det skall bli så spännande att se Indianen riden, den lilla Indianen börjar bli vuxen.
Nedan en bild på Indianen när han precis anlänt till oss från England.
'''Ingela
6 februari 2011
Jag är lycklig, Dijanah's sår har läkt så bra att jag börjat rida henne igen.
Hon är riktigt laddad och min ambition att skritta igång lite lugn tycker hon är löjlig så hon studsar mest upp och ner.
I dag var vi i sandtaget vid Lovisedal och skrittade upp och ner i backarna med Stefan & Biten, Anne & Millennia och Mia & Obelix.
Jag tror att Dijanah tyckte det var lite kul även om hon blir förbannad över att hon får gå sist och att de framför går för långsamt.
Mahruss hade kolik i går, riktigt obehagligt men han piggade på sig senare på kvällen, idag är han ute igen under uppsikt men han är pigg och glad som vanligt.
Småpojkarna har fått ett tillskott i sin flock av 3 åriga Nawaz, nu är dom 6 grabbar som leker större delen av dagarna, när dom inte äter eller ligger utslagna i ligghallen.
Stefan och Anne hade ordnat After Ride i går med fika och hästprat, vi var rätt många och det var verkligen trevligt.
Fantastiskt initiativ och cheeskaken var livsfarligt god, tusen tack Stefan & Anne!
Träningen av Devatschkah går mindre bra, karlederna bak vill inte läka ordentligt och hon hostar, tid är beställd på Mälarkliniken så vi skall dit på onsdag. Jag som anmält oss till Hästfesten vid Stallmästargården den 20 februari, det är nog bara att inse att det inte blir med Devatschkah.
Tanken på att behöva ta Dijanah på Hästfesten skrämmer mig, vet inte om det är bra reklam för det Arabiska Fullblodet och distansen med ett 24 årigt yrväder som helst sparkar övriga deltagande hästar.
Bilderna nedan är tagna av Caroline Rogner på vår tur i sandtaget.
** Ingela
2 februari 2011
Solen skiner och fåglarna kvittrar, vår i luften och underbart.
Träningen går det sämre med Dijanah far runt som ett yrväder och hennes broddtramp vill inte läka, trots silvertejp får jag inte bandaget att sitta kvar någon längre stund.
Hon borde förvisas till sjukhagen men hon vill inte inte och hon är ju mitt hjärta och får givetvis som hon vill.
Devatschkah har problem med sår i karlederna, ser bättre ut idag och vi har varit ute och skrittat på vägarna.
Jag har klippt nästan hela Dijanah, den lurviga ponnyn förvandlades till det ståtliga Arabiska Fullblod hon är.
Det kan vara en bidragande orsak till att hon far runt i hagen, det måste vara skönt att slippa all päls.
Jag har fått flera önskemål om att lägga in en gästbok på hemsidan men jag lyckas inte, det blir till att be om hjälp.
Pounds träning att lyfta fötterna har gått galant och hon är nu verkad, hon är en riktigt trevlig liten häst.
Mamma Martini är också en raring även hon nyverkad, jag är såå nöjd med nykomlingarna.
Sedan början av 90-talet har jag haft en återkommande dröm i olika versoner, oftast hittar jag nya rum i huset.
Jag har hunnit bo på rätt många ställen sedan det började men drömmen förföljer mig, varför?
Jag blir alltid positivt förvånad och undrar över hur jag missat dessa rum, jag gläds åt möjligheterna de nya rummen innebär och blir besviken när jag vaknar.
Nu har jag haft två nya drömmar, som alltid väldigt detaljerade.
Jag har upptäckt två kaklade badrum här, hallar och ett rum med braskamin, om det bara varit på riktigt.
Nedan en bild på Dijanah tagen för flera år sedan.
** Ingela
24 januari 2011
Underlaget är inte det bästa, is eller kompakt skarsnö. Devatschkah som är väldigt rädd om benen gillar inte skarsnön och tycker de hårda snövallarna är obehagliga att ta sig över. Vi håller oss på vägarna i omväxlande skritt och trav, det är bra svikt i isen.
Jag finner en viss tjusning i att sakta ta mig fram till häst här uppe där det är en brokig samling av hus, allt från barackliknande ruckel till pampiga villor, alltid något att titta på. Jag är väldigt förtjust i små söta torp med spröjsade fönster och snickarglädje, ett sådant vill jag ha.
Dijanah's broddtramp läker bra och hon får nu gå med de andra stona, hon accepterade tålmodigt sjukrutan i flera dagar men i söndags hade hon fått nog. Hon är nu utan bandage men med neoprenboots.
Småhingstarna Mahruss, Serendipityh & Ghibellinoh tränas i att stå uppbundna för att lära sig ha tålamod, dom är riktigt duktiga.
Pounds Of Fun tränas i att lyfta fötter, hon är inte van vid det, hon behöver verkas men jag vill att hon skall känna sig trygg med att jag håller i benen först.
Det är tråkigt att bara ha en häst att rida men jag har haft tid att läsa stamtavlor, hur intressant som helst, just nu håller jag på med FEI's rankinglista. Nr 3 på listan är en Crabbet från Australien Macquarie Park Sedition med Rodania som moderslinje och svenska Nadir är på nr 23, Nadir har Dajania som moderslinje. Nr 1 på rankingen har svenskfödde Milex som morfar, Milex som även är far till Carlsson's Radi, jag hittade också en bunt helsyskon till Radi. Vill också nämna att Power e. Gomir är på plats 65, det är imponerande.
** Ingela
18 januari 2011
Denna dag som började så bra tog snabbt en annan vändning, åter igen påminns jag om att verkligen njuta när allt flyter på bra.
Dijanah och jag drog iväg tidigt på en lite längre tur, plusgrader så ingen risk att frysa för mycket.
Tung blötsnö och riktigt klafsigt men inget som bekymrar min lilla häst, hon bara ökar farten när det tar emot.
Vi hade riktigt roligt och när vi kommer till det nedfallna trädet som vi brukar hoppa över är det minst en dm vatten överallt.
Jag funderar på att sakta farten men Dijanah svarar med att gasa och hoppar fint över trädet så vattnet stänker.
Hon är en liten stjärna, det är bara för mig att styra på och hålla i mig, hon gillar lite spänning i tillvaron.
När vi kommer ut på våra fält hemma får hon galoppera hem, oj vad hon tycker att det är roligt trots den tunga snön.
Vi är båda nöjda och glada när vi kommer in i stallet, jag är dessutom lyrisk över hur häftig min lilla häst är.
Jag tar av henne tränset och tänker att jag sätter på henne grimman för att jag inte orkat stänga stalldörren mot gårdsplanen.
Hon är väluppfostrad men det är inte alltid hon bryr sig om det.
När jag är på väg till sadelkammaren med träns och brösta är olyckan framme.
Dijanah skall klia sig mot väggen och fastnar med nosremmen till grimman i boxens öppningsanordning och får givetvis panik.
Jag får givetvis inte av henne grimman för hon hänger i dörren så jag får skära loss henne.
När hon väl är lös tittar jag ner och ser blodpölen, rädslan sköljer över mig, jag fattar inte.
Jag borde väl märkt om jag råkat skära henne? hittar inget på huvudet och ser sedan att det är vänster framben.
Hon har trampat sönder insidan med broddarna i paniken och blöder kraftigt, men det lugnar sig med tryckbandage.
Jag blir så ledsen, jag skall ju ta hand om henne och låter en så här onödig olycka hända.
En sak är säker, boxdörrarnas öppningsanordning skall bytas, Linus har talat med boxleverantören och dom skickar en annan modell.
Bilderna nedan visar boxdörrens öppningsanordning och blodpölen skall påminna mig om att vara rädd om mig och hästarna.
Ingela
16 januari 2011
Detta blir snarare en veckorapport och det har varit förändringarnas vecka här.
Gishini & Kumari har åkt hem, deras ägare Karin hann knappt landa på Arlanda förrän hon var här och hämtade sina älsklingar.
Jag förstår henne, 5 veckors semester utan hästar, undra om jag klarat det.
Indianen har åkt till Tommy Arvidsson för att bli inriden, ett första steg på vägen till att bli en distanshäst.
Linus har varit i Danmark och hämtat våra nya Crabbetston, Marbon Martini & GKV Pounds Of Fun.
På träningsfronten så går Dijanah en timmaspass i alla gångarter medan Devatschkah är ute längre och skrittas med lite trav inlagt.
Pga skaren blir det bara snöpulsning där det inte finns något alternativ, dagens regn tar hårt på snön och jag hoppas att det inte fryser på igen.
Bilden nedan föreställer Martini & Pounds för första gången på Hvilstens mark.
**** Ingela
9 januari 2011
I dag har vi haft fint besök från Mälby, Stefan, Anne & Mia med hästar.
Efter att ha ridit hit från Mälby ställdes hästarna i stallet för lite vila medan Linus bjöd våra tvåbenta besökare på fika och hembakat bröd.
När alla ryttare var mätta och belåtna sadlades hästarna igen och jag och Devatschkah anslöt.
På bilden nedan är vi beredda för avfärd från Hvilsten mot Mälby.
Från vänster jag & Devatschkah, Stefan & Biten, Anne & Millennia, Mia & Obelix.
***Ingela
3 januari 2011
I kväll kom vår nya inackordering Kathy, ett fuxfärgat arabsto som numera ägs av Anne, Gimmick Arabians.
Kathy passar in perfekt här bland övriga röda damer, också hon med blodslinjer från Crabbet.
I dag har Devatsckah och bänken gjort ett stort framsteg genom att närma sig varandra, ja eller Devatschkah närmade sig bänken.
Jo bänken behöver jag när jag skall klättra upp på henne, men eftersom Devatsckah fram till nu vägrat stå nära bänken har varje uppsittning krävt akrobatik från min sida.
Hon står alltid snällt när jag skall upp men absolut inte för nära bänken och hon har vaksamt inte släppt blicken från bänken.
För mig känns detta som en liten seger och det där om att "trägen vinner".
Ridturen var trevlig men varade inte så länge för jag frös om fötterna, jag längtar till sommaren.
Dijanah och Suleima är konvalecenter sedan nyårsnatten, det blev lite livat när fyrverkerier och smällare drog igång hos grannarna.
** Ingela
Nyårsafton 2010
Dagens första ridtur var på Devatschkah, vi var ute i en och en halv timme och skrittade i skogen.
Medan hon fick pulsa i snön satt jag på hennes rygg och njöt av hennes långa energiska kliv, hon jobbar på bra med en oerhört positiv attityd.
Jag skämdes lite som åkte häst, men det är ju jag som är tränaren.
Senare var det Dijanahs tur att få komma ut på tur, Suleima ville promt följa med och jag är inte den som hindrar en ambitiös häst från att arbeta.
Dijanah tycker att det är jättekul när Suleima är med så hon pinnar på för allt hon kan, hon har ett stort behov av att visa att hon är bäst och snabbast. Jag är så lycklig när jag får vara ute med värdens bästa hästar, mina vänner.
Skogsvägen var plogad och jag kunde inte låta bli att låta hästarna trava där, Suleima som inte har fått vara med ute på ett tag hoppade och skuttade av glädje, en fröjd att se. Mörkret började falla när vi var på väg hem och det är så mysigt i skogen när allt är vitt, som en bomullsvärld.
När vi närmar oss gården gnäggar Indianen, han hör oss på lång håll fast jag tycker att vi tar oss fram så tyst i snön.
*** Ingela
