En oktoberdag 2010 vid lokstallarna i Rimbo dit jag ridit Dijanah med Suleima på släp.
Vi tog oss från Hvilsten via skogen upp till Rånäs och sedan banvallen ner till Rimbo.
Min dagbok
6 December 2011
Ett mycket tunt täcke av snö här, jag vill INTE ha någon vinter.
Tur att hovslagaren kommer och vinterskor i morgon, jag vill ju kunna rida.
Jag har passat på att ta lite bilder på gården och hästarna, kul att se förändringar.
Håller på att gå igenom alla bilder från renoveringen av gården, lägger in en del här på hemsidan.
Hittade en rolig bild från en av veterinärgrindarna på Vasaritten -94 eller -95.
Ja inte är vi distansryttare direkt bortskämda, hi hi!
* Ingela
2 December 2011
Vaknade i morse av en mardröm, så stark och verklig att den följt mig hela dagen.
I drömmen var jag på fest någonstans i Småland, det var mycket folk och jag hade med mig Mahruss & Serendipityh.
Dagen efter insåg jag att Mahruss var borta, någon hade stulit min älskling.
Jag letar upp en polisstation för att anmäla stölden, den första jag hittar är stängd.
I Täby är det öppet och jag får tala med en kvinnlig polis om min stulna häst, sedan vaknar jag.
Det första jag gör när jag vaknat är att gå ut och försäkra mig om att Mahruss finns, vilken lättnad.
Jag antar att jag drömde att jag hade med mig "Russet" & "Dippis" pga att de var med mig som demonstrationshästar för John Ricketts på Denan förra helgen.
Där båda hästarna för övrigt var duktiga på att vara hästar.
Vi har blivit med en häst till, Gishindi är tillbaka, tack Karin!!!
Hon kommer att betäckas i vår och jag är mycket glad över möjligheten att ha en dotter till Galadriel i avel.
** Ingela
8 November 2011
I lördags var det Hubertusritt uppe på Lovisedal, jag och Devatschkah var med och det var riktigt roligt.
Min föreställning om att vi bara skulle ta det lugn och jogga runt de 15 km med minsta möjliga ansträngning fick jag ge upp.
Redan när jag satt upp så förvandlades den lugna gräsätande hästen till en tävlingshäst, att de andra hästarna också var duktigt taggade gjorde ju inte Devatschkah lugnare.
Hon var en dröm att rida men låg på hela tiden och eftersom hon inte är klippt blev hon svettig från hovar till öronspetsar.
Det är fantastiskt med en häst som är så mjuk att rida att man inte får träningsvärk, nu är jag riktigt sugen på att tävla.
Först skall jag klippa henne så att jag kan träna ordentligt och jag måste jobba på kontrollen så jag slipper en häst som hoppar upp och ner när hon inte får gå så fort hon vill.
I söndags släpptes Ida ut med några av de andra stona, det gick inte bra.
Den argsinta Dijanah tokjagade henne så Dijanah fick helt sonika byta hage , Ida är inte helt accepterad av flocken ännu men ingen jagar henne.
Dijanah aggressivitet mot andra hästar är riktigt besvärlig, tur att hon accepterar några av stona här.
Solen är på väg ner och himlen är lila, riktigt häftigt.
*** Ingela
2 November 2011
Det är fortfarande en mild höst, perfekt ridväder, riktigt fantastiskt.
I söndags var vi på Denan och löshoppade 2 åringarna Mahruss & Serendipityh, det var första gången och det var nog så att de inte riktigt förstod vad det gick ut på.
Men dom skötte sig jättebra och tekniken kommer förhoppningsvis med lite träning.
Ida är tillbaka hos oss, just nu som konvalecent, mycket har hänt med henne på två år.
En lustig sak är att hon har fått ett stort område över bogen på ena sidan där hon är stickelhårig, som en Bloody Shoulder fast vita hår på en svart häst.
Ida föddes -09 då hon och hennes mor var inackorderade hos oss, jag körde hennes mor till seminstationen där Ida blev till.
Jag måste erkänna att jag ser henne lite som "mitt" föl efter att ha varit med när hon föddes.
Nu skall jag ut och rida några timmar på Devatschkah, det är LIVET!!!!
Nedan en bild på Ghibellinoh & Ida från tiden då de var föl.
*** Ingela
19 Oktober 2011
Regn, rusk och blåst inget roligt väder att vara ute i.
I helgen har jag och Tina varit på kurs med Mahruss & Devatschkah på Broknäs Gård.
Det var i Horsemanship med John Ricketts, mycket roligt och inspirerande.
Att få höra detta med att hästen är ett flyktdjur och att den reagerar instinktivt behövs om och om igen.
Hästar är inte dumma och gör inte saker för att jävlas, de är bara hästar.
Jag trodde att Mahruss skulle visa några tendenser på att vara hingstig bland alla främmande hästar men det gjorde han inte.
Tänk om han alltid kunde vara så här behändig, då behöver jag inte ha bråttom att kastrera.
Mahruss har nu tränats att gå över bro, plast, bommar och haft plastremsor över kroppen, läskigt men han fann sig.
Det han inte accepterade var Pilatesbollen, det gick bra att röra bollen med frambenen men inte med bakbenen.
Vi har ju tid att träna, det är inte bråttom med inridningen.
Eftersom det är älgjakt har jag inte ridit mycket i skogen men i fredags tog jag på mig en gul väst och tänkte att jag rider genom skogen hem.
Till min förskräckelse upptäckte jag att en stor del av "min" skog var borta, allt var nerhugget utom några stackars tallar som stod glest.
Både jag och Dijanah blev desorienterade, var är stigen?
Dessutom körde de med timmerbilar vilket Dijanah blev riktigt stressad av, vi brukar bara träffa vilda djur där uppe i skogen.
Jag kunde inte låta bli att tänka på alla svampar som blivit nedmejade, inte lätt att vara svamp eller träd i våran värld.
**** Ingela
13 Oktober 2011
Hösten är här, löven är gula och många av dem har fallit till marken.
Hästarna är hemma från betena och vinterrutinerna har tagit vid, nu väntar vinter och snö, burr!
Vi har köpt en hingst tillsammans med Anne ( Gimmick Arabians) från Gunni i Danmark, tusen tack Gunni för att vi fick chansen.
Hingsten heter GKV Meadley och han är 4 år och 100 % Crabbet, just nu är han på Överliens Utbildningsstall för inridning.
Det har blivit lite svampplockning med Dijanah och vi tränar på att ha med " Fanny" ( GKV Pounds Of Fun) som handhäst vilket går bra.
Devatschkah går längre rundor men mestadels i skritt, eftersom hon inte blev dräktig i år heller blir det kanske distans för henne nästa säsong.
Starligt & Indian Sun har åkt hem till sin ägare Karin och även Gazijah åker hem i helgen.
Gazijah som varit skadad och stått bandagerad i sjukhage sedan i slutet av juli får nu äntligen gå i vanlig hage, på bilden nedan ser vi hennes glädje över att få lite yta att busa på.
*** Ingela
Indian Suresh, Indian Wish & Indian Sun Gazijah Gazijah
9 September 2011
Det är tomt här på gården, Indianen har åkt till Liselott för att börja sin distanskarriär.
Tänk att en häst kan ta så mycket plats i tillvaron, det gör nog mycket att han är en hingst.
Distansträningen ligger nere, säsongen är snart slut och jag har givit upp.
Vi var med Galadriel & Mahruss på ArabRiks, båda var jätteduktiga.
Galadriel fick sitt pris och hon njöt av uppmärksamheten.
Mahruss fick usla poäng på Hingstcertifieringen, utan skriftligt omdöme var det rätt värdelöst.
Trots att jag försökt fodra upp honom lite så ser han fortfarande ut som en ettåring.
Men han har ett toppenpsyke och är en dröm att umgås med.
Jag & Mahruss skall åka på Horsemanshipkurs för John Ricketts i Oktober, det skall bli spännande.
Ghibellinoh börjar bli rejält hingstig så nu kommer frågan kastrera eller inte?
Fölen växer och har det roligt med varandra, mycket bus och lek.
Starlight & Indian Sun skall snart åka hem till sin ägare, det kommer att bli tomt.
Indian Sun & Indian Wish är nästan alltid tillsammans, den lilla "Solen" följer Wish var han än går, så sött.
*** Ingela
Indian Sun hänger efter Indian Wish Sahara Sundance & Indian Suresh
2 Augusti 2011
Tiden går fort, jag hänger inte riktigt med.
I dag har Anne varit här och ritat av fölen ( signalementsbeskrivning), chipmärkt och ryckt svanstagel till DNA-test för registreringen.
Alla skötte sig bra även om dom sprattlade vid chipmärkningen, det gör ju ont att bli stucken i halsen.
De blir någon form av mörkfux alla tre, Indian Sun har inte fällt fölpälsen klart ännu men är mycket mörk under.
Scarlett & Martini är konstaterat dräktiga, Devatschkah & Majidah ombetäckta men inte dags för ultraljud ännu.
Mahruss är anmäld till Hingstcertifieringen i samband med Riksutställningen, riktigt nervöst.
Jag är inte säker på att det är smart att visa honom i år eftersom han ser ut som en ettåring och inte en blivande avelshingst.
Just nu ser han nog mer ut som en kotthäst, en stor mage och pinniga ben, men jag ser skönheten i honom.
Att jag vill visa honom i år är för att när vi ändå åker dit med Galadriel så är det lätta att klämma in honom också.
Dessutom är Riks i Strängnäs i år, det är nära, nästa år hamnar det nog söderut där det oftast är.
Får han riktigt dåliga poäng kommer det att följa honom resten av livet och risken finns att jag betraktas som en mindre begåvad person.
Men det är väl bara att leva med, då är certifieringen gjord och vi kan ägna oss år roliga saker.
Det är lite tid kvar, vi får träna på och känns det bra åker vi annars får det vara.
*** Ingela
Midsommar 2011
Rida är livet, Dijanah & jag är just hemkomna från en härlig ridtur på banvallen norr om Rånäs, bitvis igenvuxen men ändå jätteroligt.
Det var över 10 år sedan jag red där senast, då hade jag och Dijanah sällskap av Anna & Ben Nejib, det är säker 13 år sedan om jag tänker efter.
Banvallar är toppen att galoppera på och idag var Dijanah så där underbart framåt och positiv utan att försöka dra iväg i fullt ös så vi blir osams.
I tisdags fick jag den äran att rida Karin Knutsgård's Gishindi som jag inte ridit sedan jag sålde henne för ett antal år sedan.
Karin red sin andra häst Kumari och ridturen var en höjdare, trevligt sällskap och en bekväm och ambitös häst att rida.
Vi utgick från Uppsalaritten's tävlingsplats och red en av slingorna, helt fantasiskt med slingrande preparerade ridvägar, banvall och häftiga broar.
Nu ser jag ändå mer fram emot att få rida Uppsalaritten.
Jag kan inte låta bli att redan nu planera för nästa roliga ridtur, det är svårt att slita sig från kartorna.
Dags för mig att duscha och göra mig i ordnig för att fira midsommar som vanliga människor gör, skall kanske ta med mig kartorna om jag får tråkigt.
'''' Ingela
21 juni 2011
Jag hinner inte skriva här speciellt ofta men här kommer en uppdatering om vad som hänt här.
Starlight har fött ett hingstföl e. Indian Shimad han är fux med smal bläs och tre vita ben, mycket lik de andra fölen.
Allt gick bra och Starlight är en riktig hönsmamma, hon är så duktig.
Fölet är fantastiskt vacker och jag inser att jag är väldigt nöjd med Indianens första avkommor.
Nästa år önskar jag dock att det kommer något stoföl, i år blev ju alla hingstar.
Martini var inte dräktig utan är ombetäckt, Devatschkah och Katanja skall ultraljudas efter midsommar.
Scarlett är betäckt med Indianen och nu väntar vi bara på att Majidah skall brunsta.
Jag han anmält mig till Uppsalaritten T 50 km, det skall bli spännande att rida den.
Vi är klara med utökningen av grabbarnas hage och deras hage är nu så stor att vi knappt ser röken av dom.
Nedan bilder på Starlight's föl
''' Ingela
10 juni 2011
Indian Suresh ( tidigare kallad B1) är en månad idag.
Fölen växer och är helt fantastiskt välartade ( jag är helt objektiv i mitt påstående).
Ja igentligen har vi bara ett föl eftersom Indian Wish ( tidigare kallad B2 ) är såld till Tina, han var tingad innan födseln.
Indian Wish är Suleima's föl och han fick ett passande namn eftersom det är Tina's önskeföl.
Nu väntar vi på att Starlight som också är dräktig med Indianen skall föla, det borde vara dags snart.
Det är väldigt torrt här, jag kan inte minnas när det regnade senast.
Lite oroande med tanke på den stundande höskörden, det blir inga mängder direkt.
Den enda fördelen med torkan är att jag klippt gräsmattan hårt så den till stor del är gulbrun, det ger mig lite vila från gräsklippandet.
I det enorma trädgårdslandet växer det så det knakar, jag ser fram emot när vi kan njuta av våra egenodlade grönsaker.
Martini är betäckt med Indianen och skall ultraljudas nästa vecka.
En stor seger är att även Devatschkah är betäckt, efter att ha försökt hela förra säsongen utan att det passat damen funkade det äntligen.
Nu är det bara att hålla tummarna för att de är dräktiga.
Scarlett kommer att betäckas om och vi får låna Birgitta's Majidah och hon kommer också att betäckas, tack Birgitta.
Jag lever i en dröm, min dröm har länge varit att få tag i bra araber med hög Crabbetprocent att avla på.
Att bara gå ut här på gården och se dessa vackra hästar får mitt hjärta att slå snabbare, sen att få äran att umgås med dem slår allt.
Att få äga en Crabbet är få förunnat och jag har en hel flock, jag är verkligen priviligierad.
**** Ingela
16 maj 2011
Vi har fått två hingstföl här, även kallade B1 & B2 ( B står för bebis) eftersom de inte fått några namn ännu.
De föddes med 12 timmars mellanrum så nog hade Scarlett & Suleima synkat ihop sina fölningar precis som jag trodde.
Fölningarna gick bra och Scarlett & Suleima är duktiga mammor, B1 är en vild liten krabat och de anlagen måste komma från Indianen för Scarlett är så mild och lätthanterlig.
Fölen är väldigt lika Indianen men har mer vitt på huvudet, båda har tre vita ben.
Betäckningsstoet från Värmland är dräktig och har åkt hem, skönt att Gomir fortfarande är fertil.
Arbetet med att stängsla in markerna fortsätter.
Grabbarna är släppta på bete, det var kul i 10 minuter sedan ville de hem, men det är bara för dom att vänja sig.
John Ricketts har varit här och jobbat Indianen igen, det gick fantastiskt bra.
Det är så inspirerande att se någon som är så duktig med hästar som John jobba, jag vill också kunna.
Nedan bilder på B1 & B2
***** Ingela
B1 e. Indian Shimad u. Sahara Sundance
B2 e. Indian Shimad u. GKV's Indian Suleima
3 maj 2011
Här på gården arbetar vi för fullt med att stängsla in våra ägor, det innebär att vi fortfarande jagar gammal taggtråd röjer sly, släpar sly, slår ner stolp och något att "knorra" över är att skruva i isolatorer.
Även med skruvdragare tar det en evighet och batteriet måste laddas just som man fått upp farten.
Dra elrep är det som känns roligast, då närmar sig nöjet att släppa ut hästarna på ny mark.
Än så länge är vi långt ifrån färdiga men vi sliter på för att hästarna snart skall komma ut på bete.
Vi har byggt en liten hage där sto och föl kan gå under fölets första dagar, med trästaket och tre slanor för säkerhets skull.
Både Scarlett ( Sahara Sundance ) och Suleima har börjat fylla ut juvret och dom håller ihop hela tiden, en liten klubb för blivande mödrar där tyvärr inte Starlight får vara med.
Kanske för att Starlight är skimmel men troligast för att hon är ett yrväder och de flesta hästarna här tycker hon är för intensiv.
Det är 10 dygn mellan då Scarlett & Suleima är beräknade att föla men jag tror att dom kommer synka ihop sig.
Första betäckningsstoet har redan anlänt och hon är betäckt, Gomir fick den äran.
Hon har rest ända från Värmland och jag hoppas att hon är dräktig, vilket vi får veta så fort det är dags för ultraljud.
Dijanah är igångsatt igen efter att ha fått två veckors vila efter Lovisedalsritten, min idé om en lugn igångsättning passar inte damen.
Hon blir så arg över att tvingas skritta att hon gör lufthopp bara för visa sitt missnöje och göra av med energi.
Det är bra att hon fortfarande är spänstig och vig men hon är inte alltid lätt att hålla sig kvar på.
Oftast känner jag mig som en unge som far runt på sin ponny i skog och mark, inte mycket vuxenpoäng här inte.
Dijanah är bara 147 cm och håller ponnymått, hade människor delats in i kategorier utefter storlek hade jag säkert varit en människoponny.
Jag kallar småbilar för ponnybilar, konstigt nog vill jag inte ha en sådan, förmodligen har jag missat något roligt.
Nog med svammel.
Jag har fått hjälp med ledarskapsträningen av Indianen utav den bäste när det gäller hästhantering, John Ricketts, jag är honom evigt tacksam för allt han lärt mig.
Indianen är som en hormonstinn tonårskille, tror att han är något men är egentligen bara en liten pajsare.
John tog ner Indianen på jorden både mentalt och fysiskt och jag vet nu bättre hur jag skall handskas med Indianen.
En lydig Indian är en lycklig Indian.
*** Ingela
17 april 2011
Hästar är fantastiska, speciellt Dijanah som idag har gått Lovisedalsritten godkänt.
Lycka är att få vara med Dijanah, alla dessa år, alla dessa mil tillsammans.
Hon är mitt hjärta och jag älskar henne så mycket.
På väg till tävlingen i morse frågade Linus om jag skulle sälja Dijanah om jag fick hundra miljoner, aldrig var mitt svar, pengar är ingenting emot min kära häst.
Lovisedalsritten var rolig, fina vägar och vackert väder.
Att det var samma slinga två gånger gjorde ingenting utan det var bara så roligt att rida.
Dijanah har varit pigg och nöjd hela dagen och när hon kom hem bossade hon runt sina kompisar i hagen för att sedan vakta ligghall och vattenkopp, hon vet att utöva makt.
Nu är hon installad och ompysslad, massor med morötter har hon fått.
Jag är trött men mycket lycklig.
Nedan bild på mig och Dijanah när vi bara har ca två kilometer kvar till mål.
**** Ingela
3 april 2011
Denna helg har Linus och jag ägnat tid åt att plocka gammal taggtråd, ståltråd och någon antik form av Gunnebostängsel på våra ägor.
Rostig taggtråd går i naturens färger denna årstid och det är lite som att plocka trattkantareller, förutom den glädjen som infinner sig när man hittar det man letar efter.
På vissa ställen syns bara en stump och när man drar i den visar det sig att det är metervis taggtråd som ligger gömd i marken, även Gunnebostängslet var så överväxt att det knappt gick att skönja.
Ett tidsödande och skittråkigt arbete, men det måste göras så vi kan sätta upp stängsel och släppa hästarna där.
I går eftermiddag åkte jag och Dijanah till Lovisedal för att rida en vända på 20 km i gott sällskap, vi var 5 ekipage och trots ett lite lurigt underlag var det riktigt trevligt.
Men inget vara för evigt utan vår framfart hejdas av att vägen vi planerat att rida helt enkelt inte finns längre, den har ersatts av ett sandtag.
Det är väl inte hela världen tänker jag det måste ju gå att ta sig fram i skogen brevid, vi gör ett försök.
Mina ridkamrater som inte hade samma åsikt om var man kan rida gjorde att det bara var att ge upp pga all snö i skogen.
Det blev att rida samma väg tillbaka, Dijanah blir måttligt glad och jag tänker att jag snarast skall tillbaka och besegra skogen, bäst att vi gör det utan sällskap.
Jag blev lite bekymrad över Dijanah för hon var väldigt lugn, hon gillar inte sällskap men brukar visa det genom att försöka springa ifrån de andra hästarna eller slåss.
Nu var hon lugn och gick mest och letade efter saker att skygga för.
När jag körde hem ringde jag till Anna och beklagade mig över att det inte var något klipp i Dijanah, jag blev då påmind om att samma sak händer varje vår, tänk att jag alltid glömmer det.
Dijanah blir lite trött i början av våren och jag har nog tränat henne för hårt, nu blir det lättare jobb till hon är på hugget igen.
Hon är också i tunnaste laget och jag har fått fodra upp henne vilket inte är så lätt med en petig dam som har starka åsikter om vad som passar att äta, tyvärr är det omöjligt att få i henne olja.
Glorih & Carolin och Katmandu & Karin red Sydnärkeritten godkänt i går, alltid kul att höra att det gått bra.
Hästar och ryttare skötte sig bra och jag är så stolt över dom, jag önskar att jag kunnat vara där och sett det.
*** Ingela
31 mars 2011
Jag har ridit på Indianen, han känns jättebra, går att rida i alla gångarter och i fin form.
Nu är han alltså hemma igen och alla är glada utom Gomir, han hoppades förmodligen på att slippa Indianen för gott.
Dijanah och jag lyckades vara ute i fyra timmar i dag, härligt.
Jag hade bestämt mig för att ta mig igenom skogen till en grusväg som borde vara bra att galoppera på.
För att ta sig dit rider man förbi ett obebott torp som det inte finns någon bilväg till, där vill jag bo om jag blir eremit.
En idyllisk plats med lite ängar runt, Dijanah är inte lika förtjust för det utfodras vildsvin nere på en av ängarna.
Så för första gången denna vinter vinter lyckades jag ta mig igenom skogen och fram till grusvägen som inte var plogad, suck.
Det blev ingen galopp utan snöpulsning i 3 km ner till "stora" vägen, för att slippa pulsa tillbaka tog vi asfaltsvägen norrut.
Vi passerade två milstenar som fotograferades, jag fotograferade också en "sockerdricksek" som stod längs vägen.
Innan Svartsättra bestämde jag mig för att ta närmsta vägen genom skogen hem, dåligt beslut.
Djupt med snö och sankt, jättejobbigt för Dijanah, inte lätt att hitta heller.
Dijanah gick omkull en gång när marken förvann under hennes hovar i snön men hon klarade sig oskadd, min tappra lilla häst.
Det är mestadels kärr och berg i skogarna här, inte lätt att ta sig fram ens när det är barmark.
*** Ingela
29 mars 2011
Jag borde ut och rida men det snöar här, efter en helg i Skåne där det är barmark så är det verkligen deprimerande med all snön här.
Ghibellinoh lyckades göra illa sig när jag var borta, ett djupt sår på vänster fram, men det läker bra.
Han är en mycket lätthanterlig står snällt när det kläms ut var och sprutas in Streptocillinsalva, jag tycker verkligen om honom.
Anledningen till Skåneresan var SAHF's årsmöte, de kandidater jag ville få in i styrelsen kom inte in, hopplöst.
Men jag och ett gäng entusiaster som brinner för Arabhästen gjorde ett försök till förändring, heder åt oss.
När jag var i Skåne passade jag på att besöka Skäralid, Söderåsen en av mina favoritplatser, så fascinerande.
Jag var också hos Kina och Kjell och träffade Dinamith som är så fin, jag hoppas att han får en bra tävlingssäsong.
Medan jag var i Skåne avreds årets första distanritt, Rönningeritten, visst är jag avundsjuk även om vädret inte var i min smak.
Jag tränar på med Dijanah och Devatschkah, kanske kan jag rida någon ritt i år.
Dijanah har gått några ordentliga långa pass utan problem och hon känns väldigt stark, hon borde lätt gå runt en 40-50 kilometerstävling.
I morgon skall jag åka och hämta Indianen, så spännande.
Jag ser verkligen fram emot att få rida honom, jag tror att han kommer att kunna bli en riktigt bra distanshäst.
** Ingela
20 mars 2011
Det som absolut inte får hända sker uppenbarligen ändå.
Gomir hoppade över staket och ut på asfalten där han gick omkull, tur att det var nysnö och att han klarade sig med skrubbsår.
Jag är glad för att han nöjde sig med att gå till tjejernas hage och höll sig där till Linus hittade honom, inte i tjejernas hage utan utanför.
Vi köpte Gomir -98 och han har aldrig tagit sig ut ur hagen på alla de år vi haft honom, man kan ju undra vad som flög i honom.
Gomir är inte riktigt sig själv och äter dåligt, han är nog lite chockad.
Det känns absolut inte bra, 27 åriga hingstar skall inte hoppa över staket och definitivt inte vara lösa.
Tänk om granntjejen kommit ridande förbi här ...
Linus har nu plogat längs staketet i Gomir's hage så att staketet återfått sin normala höjd, den packade snön gav tydligen en bra ansatts för hopp.
Jag vill ha ett högt och fint utbrytsäkert staket i alla hagar, ett som larmar om någon tar sig över eller igenom.
Ett år när vi körde hö på Hästhagen lyckades Linus köra lite för fort ner mot stallet med balvagnen fullastad med hö och när han bromsade lossnade balvagnen och skenade iväg ut i stonas hage.
Balvagnen drog med sig staket och mejade ner stolpar och stannade sedan snällt hos ett gäng förskräckta ston, dom fann sig visserligen snabbt och högg in på käket.
Även i Gomir's hage som låg brevid stonas drogs staketet ner men Gomir stod med respekt och tittade på elrepen som låg på marken, aldrig att han skulle våga kliva över.
I tordags åkte jag och Dijanah till Jenny i Rö för att jag hade fått för mig att reka ny bansträckning för Rimboritten, det gick inte bra.
Att vimsa omkring i skogen och leta stigar i djupsnö är ingen god idé, att jag inte lär mig.
Efter två timmar gav jag upp och min häst var trött på mig och på att pulsa i snön.
Att ta sig från Rö till Kårsta blev ett omöjligt projekt, jag tycker fortfarande att det borde gå.
I går var det dags igen, jag hade planerat en fin 2,5 mils runda och jag såg framför mig hur vi galopperade kilometer efter kilometer på fina grusvägar.
Vi stack iväg på lätta fötter, solen sken och livet kunde inte vara bättre.
Den nödvändiga transportsträckan genom bebyggelsen avverkades fort och vi svängde av upp mot de fina skogsvägarna, i fin galopp bar det av i typ 200 meter sen var det inte plogat längre.
Jag är ju extremt envis och tycker att det borde gå så jag fortsätter nu i skritt i packad djupsnö.
De enda spår som finns är ett skidspår, Dijanah förstår inte varför hon inte får gå i det.
Jag möter upphovsmannen till skidspåret och han ser inte alls lycklig ut över att möta oss, inte hans hund heller.
Dijanah kämpar vidare och börjar nu bli ordentligt anfådd och svettig, jag får dåligt samvete men tänker att snart kommer vi fram där det är plogat.
Vilket vi givetvis inte gjorde, skogen som lämnats åt sitt öde, ingen har tydligen haft intresse av att besöka denna skog i vinter.
När vi kommer till en korsning allt är vitt och de enda spår som finns är fortfarande skidspåret, jag följer det trots att Dijanah vill åt andra hållet.
Jag är en idiot som tycker att jag vet bättre trots att jag ridit här förut och borde litat på min häst.
Dijanah pulsar snällt vidare och till slut kommer vi fram till en vändplan och jag inser mitt misstag, nu känner jag mig väldig uppgiven.
För min hästs skull gav jag upp, det var bara att kliva av och gå tillbaka, jag fick glömma min fina långtur.
3 kilometers kämpande i djupsnö för att sedan behöva vända och pulsa tillbaka, mardröm.
Jag fick iallafall motion, fy fasen vad jobbigt det var att gå i snön, jag var gråtfärdig med blodsmak i munnen.
Och stackars min lilla häst, jag kände mig som världens uslaste hästägare.
Jag gick i skidspåret, livrädd för att möta mannen igen, men inget spelade någon roll i det läget.
Jag ville bara komma ut ur snöhelvetet, jag hatar snö, hatar, hatar, hatar!!!!
Dijanah fick lätta fötter igen så fort vi nått fast mark men jag känner att jag fattade rätt beslut som vände.
Det blev inte den träning jag tänkt mig men jobba fick vi.
** Ingela
15 mars 2011
Här är lite av en sjukstuga, två hästar som tempas dagligen och lite olika medikamenter och sårvård.
I fredags var jag med Gazijah på Mälarkliniken för hennes sår på hasen som inte läker och hon hade dessutom temp.
Nu tillbringar hon dagarna i sjukruta för att ge såret en chans att läka och hon får Hippotrim.
Gazijah är inte road av sin stillsamma tillvaro men klok som hon är så finner hon sig.
Lite smickrad är hon över att ha 6 smågrabbar som uppvaktar henne över staketet.
Vi fick en ny inackordering i lördags, Nachura, även hon konvalecent för tillfället.
Hon var lite stressad i början men har lugnat sig avsevärt och verkar trivas här.
Kathy har äntligen fått någon som flyttar sig för henne, vi får se hur lång tid det tar innan Nachura tar över.
Kathy är den raraste av alla hästar men hon har inte mycket pondus.
Devatsckah är precis igångsatt igen, hon har lyckats med att lägga på sig så många kilon under sin vila att det knappt går att ha sadel på henne.
Visst är det bra med lättfödda hästar men man kan tro att det är flodhästar vi föder upp här.
Dijanah är uttråkad, inte alls road av att träna på samma gamla vägar.
Det har blivit mycket snöpulsning i skritt, det har hon helt klart tröttnat på och skritt är inte hennes favoritgångart.
I går var vi och utforskade en del av skogen vi inte varit i förut, då tände hon till.
Det är lite läskigt att kravla omkring i snön när man inte han någon aning om hur det ser ut under men kylan har gjort att det bär även där det är sankt.
Vi tog oss över ett krondike vilket Dijanah normalt är en hejare på att hoppa över men nu ansåg att det bara var att gå över, mitt hjärta flög upp i halsgropen och jag hann se oss dyngsura fast i krondiket.
Men isen höll och Dijanah trippade snabbt över diket med sitt vanliga självförtroende, hon har koll.
Skulle vi gå ner oss så vete katten om det skulle gå att få hjälp, skogen är ju tillräckligt stor och vi var långt ifrån en väg.
** Ingela
8 mars 2011
Mm var skall jag börja? jo Distansgalan var trevlig, Dinamith & Pylh fick sina 1000 kilometers utmärkelser, stolthet!
Att gå upp klockan 5 på lördagsmorgonen var väl ingen höjdare och att sedan inse att batteriet i lastbilen var urladdat gjorde inte saken bättre.
Men med startkablar och min Volvo till hjälp skuttade lastbilen igång och jag kunde ge mig iväg och hämta de andra och Mia's distansshop.
Resan dit och hem gick fort och vi hann avhandla rätt många ämnen längs vägen, tack Mia, Jenny, Ullis & Karin för ett trevligt resesällskap.
Jag blev avundsjuk på alla backar i Värmland, där kan vi snacka träningsmöjligheter.
Årets Distansgala var förlagd på Länsmansgården i Sunne med utsikt mot Fryken, idylliskt.
Det var intressanta föreläsningar och att höra om Maria & Power's VM äventyr var fascinerande.
Vilket jobb den tjejen lägger ner, hon förtjänar verkligen alla priser hon fick på galan.
Jag som aldrig vinner något köpte 5 lotter och lyckades vinna på två, kanske jag skulle köpa en trisslott också.
Tänk vad med hästar jag kunde köpa för några miljoner.
Serendipityh är nu kastrerad, det gick bra även om han med rätta var skeptisk till veterinären.
Ghibellinoh som än så länge har kulorna kvar är inne och håller honom sällskap.
Jag har tillbringat nästan hela dagen i stallet och roat mig med att verka "Gibbe", borsta och fixa man och svans med pälsglans.
Han är nu välpolerad och fin.
"Gibbe" är mycket duktig och står lugnt och fint lös med grimskaftet hängande när jag pysslar med honom, han är mycket klok och mild, en riktig raring att umgås med.
*** Ingela
4 mars 2011
Solen skiner och fåglarna kvittrar, vad kan man mer begära?
Gazijah ( Zijah) är tillbaka, hon skall ridas in här, jag har fått den äran!
Martini föll för henne direkt och följer Zijah vart hon än går, följden av det har blivit att Zijah 4 år tagit över den flocken.
Lite hårt för Kathy 18 år som fortfarande får finna sig i att vara lägst i rang.
Jag har varit i Ö-götland och jobbat några dagar och jag har där haft äran att träffa fyra av Gomir's avkommor, tre av dom uppfödda av mig.
Djaminskah, Danilovah, Glorih och Mirabeau, alla mådde bra och var så fina.
Glorih såg ut att vara i toppform, slimmad och vältränad, jag hoppas att hon och Carolin får en bra tävlingssäsong.
Jag är så stolt över Gomir och hans barn, han ger så mycket av sig själv.
I morgon bär det av till Sunne och Distansgalan, det skall bli riktigt roligt.
Jag har en ny svart klänning som jag skall bära i morgon kväll, lite omväxling mot stallkläderna.
Kanske kan jag få Carolin att sminka mig, hon gjorde det på Galan i Södertälje, hon är så duktig.
Vi är fem glada tjejer som åker i vår lilla lastbil till Sunne, mycket hästprat hinner avhandlas på resan dit och hem.
Jag har beställt kastrering av Serendipityh till på måndag, lite nervöst, men det går förhoppningsvis bra.
Han är ännu inte speciellt hingstig, det är skönt så.
Mahruss vill jag behålla som hingst eftersom han är efter drömhingsten Rusleem, jag har nog inte riktigt fattat att jag äger en hingst efter en av världens vackraste hästar.
Nedan en nytagen bild på Mahruss.
** Ingela
24 februari 2011
I dag är en stor dag, det visade sig att Galadriel fått utmärkelsen WAHO Trophy för 2010, helt fantastiskt!
Galadriel förtjänar denna utmärkelse, hon har fött 16 föl varav de flesta har blivit riktigt bra rid och tävlingshästar.
I kväll har hon fått massor av morötter och blivit riktigt ompysslad, vilket hon älskar.
Hon är en stolt dam som vet sitt värde, så snäll och klok, det är en ära att få äga denna häst.
Jag kan inte tacka Birgitta nog för att hon givit mig denna gåva, jag hoppas på många fler år med Galadriel.
För att få lite vårkänsla har jag köpt fröer till mitt trädgårdsland, det kändes lite overkligt att botanisera bland fröpåsarna när det är minus 10 ute och massa snö.
Jag skall plantera blommor, morötter, spenat, tomat, sallad, squash, potatis och utöka jordgubbslandet i år.
Har man inte gröna fingar måste det gå att skaffa sig, kanske kommer dom med fröpåsarna.
Jag längtar till det vita täcket som ligger här ute försvinner, jag ser t.o.m. fram emot att få klippa gräsmattan.
Helst skulle jag vilja ha en fin Engelsk trädgård som i Morden I Midsomer.
**** Ingela
15 februari 2011
Istället för att gnälla över kylan så gläds jag över dagens ridtur på Dijanah, vi har cantrat på vägarna här uppe i skogen i fin form utan att vara osams om farten. Dijanah kan vara en drömhäst, sen att hon vägrar att skritta och bara studsar upp och ner bortser jag ifrån en dag som denna. Vägarna här uppe i skogen är bilfria vilket är väldigt trevligt men skogens vilda djur utfodras på olika platser längs vägarna.
I en korsning står en ensilagebal och Dijanah tycker att den är läskig och tar sig förbi så fort hon tillåts, Devatschkah som är matgladare än sin mor vill stanna och äta. Kommer man i hög fart och överraskar rådjur och vildsvin far dom iväg in i skogen huller om buller och jag är glad om jag lyckas med att hålla mig kvar på hästryggen, givetvis har jag glömt detta till nästa gång jag skall passera.
Det är lite synd om Dijanah för hennes hemska ägare har klippt i stort sett hela henne och hon fryser, hon har nu fått en halsduk till täcket men det är nog inget mot den vinterpäls hon hade tidigare.
Hästfesten vid Stallmästargården är tyvärr inställd, jag som med skräckblandad förtjusning såg fram emot att få galoppera fort på isen på min häftiga lilla häst.
Min plan var att åka ner och hälsa på Indianen hos Tommy, men det får nog vänta till en varmare dag.
Enligt Tommy går det bra med Indianen och han rids i skritt och trav, stannar och är styrbar.
Det skall bli så spännande att se Indianen riden, den lilla Indianen börjar bli vuxen.
Nedan en bild på Indianen när han precis anlänt till oss från England.
'''Ingela
6 februari 2011
Jag är lycklig, Dijanah's sår har läkt så bra att jag börjat rida henne igen.
Hon är riktigt laddad och min ambition att skritta igång lite lugn tycker hon är löjlig så hon studsar mest upp och ner.
I dag var vi i sandtaget vid Lovisedal och skrittade upp och ner i backarna med Stefan & Biten, Anne & Millennia och Mia & Obelix.
Jag tror att Dijanah tyckte det var lite kul även om hon blir förbannad över att hon får gå sist och att de framför går för långsamt.
Mahruss hade kolik i går, riktigt obehagligt men han piggade på sig senare på kvällen, idag är han ute igen under uppsikt men han är pigg och glad som vanligt.
Småpojkarna har fått ett tillskott i sin flock av 3 åriga Nawaz, nu är dom 6 grabbar som leker större delen av dagarna, när dom inte äter eller ligger utslagna i ligghallen.
Stefan och Anne hade ordnat After Ride i går med fika och hästprat, vi var rätt många och det var verkligen trevligt.
Fantastiskt initiativ och cheeskaken var livsfarligt god, tusen tack Stefan & Anne!
Träningen av Devatschkah går mindre bra, karlederna bak vill inte läka ordentligt och hon hostar, tid är beställd på Mälarkliniken så vi skall dit på onsdag. Jag som anmält oss till Hästfesten vid Stallmästargården den 20 februari, det är nog bara att inse att det inte blir med Devatschkah.
Tanken på att behöva ta Dijanah på Hästfesten skrämmer mig, vet inte om det är bra reklam för det Arabiska Fullblodet och distansen med ett 24 årigt yrväder som helst sparkar övriga deltagande hästar.
Bilderna nedan är tagna av Caroline Rogner på vår tur i sandtaget.
** Ingela
2 februari 2011
Solen skiner och fåglarna kvittrar, vår i luften och underbart.
Träningen går det sämre med Dijanah far runt som ett yrväder och hennes broddtramp vill inte läka, trots silvertejp får jag inte bandaget att sitta kvar någon längre stund.
Hon borde förvisas till sjukhagen men hon vill inte inte och hon är ju mitt hjärta och får givetvis som hon vill.
Devatschkah har problem med sår i karlederna, ser bättre ut idag och vi har varit ute och skrittat på vägarna.
Jag har klippt nästan hela Dijanah, den lurviga ponnyn förvandlades till det ståtliga Arabiska Fullblod hon är.
Det kan vara en bidragande orsak till att hon far runt i hagen, det måste vara skönt att slippa all päls.
Jag har fått flera önskemål om att lägga in en gästbok på hemsidan men jag lyckas inte, det blir till att be om hjälp.
Pounds träning att lyfta fötterna har gått galant och hon är nu verkad, hon är en riktigt trevlig liten häst.
Mamma Martini är också en raring även hon nyverkad, jag är såå nöjd med nykomlingarna.
Sedan början av 90-talet har jag haft en återkommande dröm i olika versoner, oftast hittar jag nya rum i huset.
Jag har hunnit bo på rätt många ställen sedan det började men drömmen förföljer mig, varför?
Jag blir alltid positivt förvånad och undrar över hur jag missat dessa rum, jag gläds åt möjligheterna de nya rummen innebär och blir besviken när jag vaknar.
Nu har jag haft två nya drömmar, som alltid väldigt detaljerade.
Jag har upptäckt två kaklade badrum här, hallar och ett rum med braskamin, om det bara varit på riktigt.
Nedan en bild på Dijanah tagen för flera år sedan.
** Ingela
24 januari 2011
Underlaget är inte det bästa, is eller kompakt skarsnö. Devatschkah som är väldigt rädd om benen gillar inte skarsnön och tycker de hårda snövallarna är obehagliga att ta sig över. Vi håller oss på vägarna i omväxlande skritt och trav, det är bra svikt i isen.
Jag finner en viss tjusning i att sakta ta mig fram till häst här uppe där det är en brokig samling av hus, allt från barackliknande ruckel till pampiga villor, alltid något att titta på. Jag är väldigt förtjust i små söta torp med spröjsade fönster och snickarglädje, ett sådant vill jag ha.
Dijanah's broddtramp läker bra och hon får nu gå med de andra stona, hon accepterade tålmodigt sjukrutan i flera dagar men i söndags hade hon fått nog. Hon är nu utan bandage men med neoprenboots.
Småhingstarna Mahruss, Serendipityh & Ghibellinoh tränas i att stå uppbundna för att lära sig ha tålamod, dom är riktigt duktiga.
Pounds Of Fun tränas i att lyfta fötter, hon är inte van vid det, hon behöver verkas men jag vill att hon skall känna sig trygg med att jag håller i benen först.
Det är tråkigt att bara ha en häst att rida men jag har haft tid att läsa stamtavlor, hur intressant som helst, just nu håller jag på med FEI's rankinglista. Nr 3 på listan är en Crabbet från Australien Macquarie Park Sedition med Rodania som moderslinje och svenska Nadir är på nr 23, Nadir har Dajania som moderslinje. Nr 1 på rankingen har svenskfödde Milex som morfar, Milex som även är far till Carlsson's Radi, jag hittade också en bunt helsyskon till Radi. Vill också nämna att Power e. Gomir är på plats 65, det är imponerande.
** Ingela
18 januari 2011
Denna dag som började så bra tog snabbt en annan vändning, åter igen påminns jag om att verkligen njuta när allt flyter på bra.
Dijanah och jag drog iväg tidigt på en lite längre tur, plusgrader så ingen risk att frysa för mycket.
Tung blötsnö och riktigt klafsigt men inget som bekymrar min lilla häst, hon bara ökar farten när det tar emot.
Vi hade riktigt roligt och när vi kommer till det nedfallna trädet som vi brukar hoppa över är det minst en dm vatten överallt.
Jag funderar på att sakta farten men Dijanah svarar med att gasa och hoppar fint över trädet så vattnet stänker.
Hon är en liten stjärna, det är bara för mig att styra på och hålla i mig, hon gillar lite spänning i tillvaron.
När vi kommer ut på våra fält hemma får hon galoppera hem, oj vad hon tycker att det är roligt trots den tunga snön.
Vi är båda nöjda och glada när vi kommer in i stallet, jag är dessutom lyrisk över hur häftig min lilla häst är.
Jag tar av henne tränset och tänker att jag sätter på henne grimman för att jag inte orkat stänga stalldörren mot gårdsplanen.
Hon är väluppfostrad men det är inte alltid hon bryr sig om det.
När jag är på väg till sadelkammaren med träns och brösta är olyckan framme.
Dijanah skall klia sig mot väggen och fastnar med nosremmen till grimman i boxens öppningsanordning och får givetvis panik.
Jag får givetvis inte av henne grimman för hon hänger i dörren så jag får skära loss henne.
När hon väl är lös tittar jag ner och ser blodpölen, rädslan sköljer över mig, jag fattar inte.
Jag borde väl märkt om jag råkat skära henne? hittar inget på huvudet och ser sedan att det är vänster framben.
Hon har trampat sönder insidan med broddarna i paniken och blöder kraftigt, men det lugnar sig med tryckbandage.
Jag blir så ledsen, jag skall ju ta hand om henne och låter en så här onödig olycka hända.
En sak är säker, boxdörrarnas öppningsanordning skall bytas, Linus har talat med boxleverantören och dom skickar en annan modell.
Bilderna nedan visar boxdörrens öppningsanordning och blodpölen skall påminna mig om att vara rädd om mig och hästarna.
Ingela
16 januari 2011
Detta blir snarare en veckorapport och det har varit förändringarnas vecka här.
Gishini & Kumari har åkt hem, deras ägare Karin hann knappt landa på Arlanda förrän hon var här och hämtade sina älsklingar.
Jag förstår henne, 5 veckors semester utan hästar, undra om jag klarat det.
Indianen har åkt till Tommy Arvidsson för att bli inriden, ett första steg på vägen till att bli en distanshäst.
Linus har varit i Danmark och hämtat våra nya Crabbetston, Marbon Martini & GKV Pounds Of Fun.
På träningsfronten så går Dijanah en timmaspass i alla gångarter medan Devatschkah är ute längre och skrittas med lite trav inlagt.
Pga skaren blir det bara snöpulsning där det inte finns något alternativ, dagens regn tar hårt på snön och jag hoppas att det inte fryser på igen.
Bilden nedan föreställer Martini & Pounds för första gången på Hvilstens mark.
**** Ingela
9 januari 2011
I dag har vi haft fint besök från Mälby, Stefan, Anne & Mia med hästar.
Efter att ha ridit hit från Mälby ställdes hästarna i stallet för lite vila medan Linus bjöd våra tvåbenta besökare på fika och hembakat bröd.
När alla ryttare var mätta och belåtna sadlades hästarna igen och jag och Devatschkah anslöt.
På bilden nedan är vi beredda för avfärd från Hvilsten mot Mälby.
Från vänster jag & Devatschkah, Stefan & Biten, Anne & Millennia, Mia & Obelix.
***Ingela
3 januari 2011
I kväll kom vår nya inackordering Kathy, ett fuxfärgat arabsto som numera ägs av Anne, Gimmick Arabians.
Kathy passar in perfekt här bland övriga röda damer, också hon med blodslinjer från Crabbet.
I dag har Devatsckah och bänken gjort ett stort framsteg genom att närma sig varandra, ja eller Devatschkah närmade sig bänken.
Jo bänken behöver jag när jag skall klättra upp på henne, men eftersom Devatsckah fram till nu vägrat stå nära bänken har varje uppsittning krävt akrobatik från min sida.
Hon står alltid snällt när jag skall upp men absolut inte för nära bänken och hon har vaksamt inte släppt blicken från bänken.
För mig känns detta som en liten seger och det där om att "trägen vinner".
Ridturen var trevlig men varade inte så länge för jag frös om fötterna, jag längtar till sommaren.
Dijanah och Suleima är konvalecenter sedan nyårsnatten, det blev lite livat när fyrverkerier och smällare drog igång hos grannarna.
** Ingela
Nyårsafton 2010
Dagens första ridtur var på Devatschkah, vi var ute i en och en halv timme och skrittade i skogen.
Medan hon fick pulsa i snön satt jag på hennes rygg och njöt av hennes långa energiska kliv, hon jobbar på bra med en oerhört positiv attityd.
Jag skämdes lite som åkte häst, men det är ju jag som är tränaren.
Senare var det Dijanahs tur att få komma ut på tur, Suleima ville promt följa med och jag är inte den som hindrar en ambitiös häst från att arbeta.
Dijanah tycker att det är jättekul när Suleima är med så hon pinnar på för allt hon kan, hon har ett stort behov av att visa att hon är bäst och snabbast. Jag är så lycklig när jag får vara ute med värdens bästa hästar, mina vänner.
Skogsvägen var plogad och jag kunde inte låta bli att låta hästarna trava där, Suleima som inte har fått vara med ute på ett tag hoppade och skuttade av glädje, en fröjd att se. Mörkret började falla när vi var på väg hem och det är så mysigt i skogen när allt är vitt, som en bomullsvärld.
När vi närmar oss gården gnäggar Indianen, han hör oss på lång håll fast jag tycker att vi tar oss fram så tyst i snön.
*** Ingela
